Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan.
Så är det.
Precis som Håkan Hellström så desperat sjunger i Brännö Serenad, precis så är det.
Tar vi slut vill jag inte ha någon annan.
Jag har aldrig känt så tidigare.
Inte ens i det jätteriktiga, superseriösa förhållandet. Till och med då tänkte jag att Men lycka är ju fint. Lycklig vill jag vara. Även om det är med någon annan.
Men nu lyssnar jag på Brännö Serenad om och om igen och tänker att
Nej
Jag blir faktiskt hellre ensam än lycklig med någon annan.
Jag vill inte att någon som inte är han ska kyssa mig på axeln precis innan sömnen. Jag vill inte dra fingrarna genom någon annans hår. Jag vill inte åka kollektivt i två timmar för att träffa någon annan i bara en timme.
Det spelar inte om någon annan vore Johnny Depp eller föralldel Håkan Hellström himself. Dom är inte han. Det är inte riktigt utan honom. Jag vill inte ha någon annan än hans hand i min.
Jag vet att det är klyschor alltihop men jag struntar i det för såhär är det.
Tar vi slut vill jag vara ensam för jag förstår inte hur jag ska kunna ligga i en annan säng och känna en annan killes hand vandra längs min rygg. Jag skulle inte kunna sova efter att ha dragit in någon annan killes doft. Jag skulle ligga vaken med hans arm runt mig och kanske vara lite lycklig, kanske vara jättelycklig, men det skulle ändå kännas så fel för det skulle inte vara rätt.
Och jag vill inte hävda mig, vill inte säga att han är THE ONE, för jag tror inte ens på en the one. Det enda jag säger är att så här känner jag:
Jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan.
Det kanske är bra men jag blir så rädd. Jag utsätter mig så mycket för saker som man kanske inte borde utsätta sig för. Jag berättade min absolut största hemlighet för honom häromveckan. Den som inte ens min bästaste bästa vän vet ett knyst om. Den fick han veta.
Det måste vara så.
Jag litar på honom och det är bra och jag vill att vi ska ha det som vi har det.
Om jag bara kunde sluta vara så förbannat jävla rädd hela tiden skulle allt vara perfekt.
Sluta vara så förbannat jävla rädd josefin han tycker om dig.
Han vill vara med dig.
1 kommentar:
Herregud, vad vackert du skriver om sådant som gör ont och skaver. Och herrejävlagud vad allt detta hade kunnat komma från min egen dagbok.
Skicka en kommentar