53

natt, jag är ensam och vill så gärna vara bra
vill så gärna inte vara för efterhängsen,
vill så gärna ge honom den bekräftelsen han behöver,
vill så gärna kunna få honom att skratta,
vill så gärna kunna trösta,

är så rädd att han ska uttråkas av mig,
blir så rädd för varje liten stavelse som möjligtvis skulle kunna tyda på minsta lilla missnöje

avskyr känslan av att vara den som tycker om mest,
den som behöver mest,
att känna som att man inte ligger på samma våglängd riktigt
jag vet att det antagligen inte är så men känslan
den dödar mig lite

natt, jag är ensam och vill så gärna få det jag behöver
men det jag behöver kan ingen, ingen, ingen ge mig

jag vet inte själv vad det är jag vill ha och jag behöver mer bekräftelse än någon kan ge

och jag blir bara så ensam ibland