söndag 18 oktober 2009

57

postsecret

3 kommentarer:

Lina sa...

Hej. Jag hittade hit genom Annika Marklund. Hon skrev att det var en av de finaste bloggarna hon visste. Jag vet att Annika är en förnuftig människa, så jag tänkte titta. Och som du skriver. Du vågar skriva om allt det där jag tänker så ofta, fast jag vågar inte tänka att jag tänker på det. Och det faktum att du kan vara vem som helst får mig att fundera. Tänk om du är min granne. Eller om min granne är som du. Tänk om man kunde se på människor hur de mådde. Någonting jag är urusel på är att trösta. När jag ser någon ledsen drar jag mig tillbaka, rädd för att slå sönder någonting som redan än bräckligt. Och ibland undrar jag, precis som du, om det inte vore enklare om han gjorde slut med mig, då hade jag i alla fall vetat varför det gör så förbannat ont ibland. Tack för väl valda ord, jag hoppas du fortsätter skriva så jag kan fortsätta läsa.

ZigZag sa...

Till en början så säger jag:
"Jag instämmer helt med föregående talare" för det är så man ska göra, för att inte återupprepa. Fast vem är det egentligen som säger vad man ska göra, ska vara..?

Du skriver otroligt fint! Du skriver så att man känner det i finnertopparna och jag är mycket för det man kan känna i fingertopparna. När jag kan förklara det på bättre sätt så gör jag det, för jag kommer säkerligen att stanna kvar och läsa visare, för det du skriver är så värt att läsa!!

Cicci sa...

Och man är alltid rädd för att aldrig bli densamma igen. Jag vet att det är så jag känner och jag vet att du skriver så förbannat fint.