61

Jag har så mycket som är obearbetat,
en hel barndom som är helt förträngd,
så många trauman att gå igenom, minnas,
släppa taget,
gå vidare

Det är så mycket som ligger och trycker och jag kan inte själv,
och mina vänner kan inte bära det åt mig,
ingen kan bearbeta det jag förträngt åt mig,
hur mycket man än önskar att man slapp vara ensam om det så

på något sätt är man ensam,
hur mycket man än pratar,
delar,
försöker att bära tillsammans

mina upplevelser har upplevts av mig,
dom är mina att förvalta,
ingen annans.

Jag kan inte hantera det här längre,
jag klarar inte allt som ligger i mitt bakhuvud,
är så ledsen och orkar inte vara det längre

därför är livet just nu en kamp för att våga ringa till en psykolog och be om hjälp
jag klarar det inte själv och jag behöver sätt att hantera livet, minnen och inte minst mig själv.