Det är så overkligt.
Ibland är det så overkligt.
Som idag när jag stod och värmde mig vid kaminen och han fånade sig med sin gitarr (när man är lycklig, vad löjlig man är!) och jag såg på honom och ibland så känns det som att det är första gången jag ser honom även fast vi träffas halva veckorna
och det blir bara så overkligt att han som är så löjlig för han är så lycklig,
han är min och det är jag som gör honom lycklig,
det är jag som får honom att le.
Jag kom att tänka på i början när allt var nytt och jag trodde att han var
illojal och en skitstövel som bara ville ha mig för ett tag och dålig och inte alls en sån som vill ha hela mig och inte bara mina bra sidor
och när jag på en fest pratade med en kompis som är tillsammans med en av hans närmaste vänner och hon sa
men josefin han har aldrig varit såhär tidigare, aldrig. han vill ju ha med dig överallt och han ser på dig med så himla mycket kärlek. jag vet att han tycker jättemycket om dig
och jag förstår det inte,
det är så svårförstått men samtidigt så självklart att det är så det är
att han är min och jag är hans och att han är så satans kär i mig i mig i mig och
att han verkligen, verkligen, verkligen älskar mig.
Jag tror att jag har insett det, på riktigt den här gången.
(Och imorgon kommer säkert ett inlägg som handlar om hur rädd jag är att han har tröttnat på mig, varför han inte svarar på mina sms, varför han inte vill umgås med mig,
men om det blir så så tar vi det då och för nu kan jag känna mig trygg i allt.)
Det finns ingen bättre för mig än honom. Det gör inte det. Och finns det någon så vill jag inte ha denne någon ändå.
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.
4 kommentarer:
Du är så fantastisk med orden. Och det låter så fint, det ni har. Jag blir uppriktigt glad för din skull, fastän jag inte har någon aning om vem du egentligen är.
Svar: Jag tror faktiskt också det, att ibland räcker det sådär.
Jag hoppar att du också tar hand om dig, det måste vi göra!
Jag håller med fina A. Du är underbar med ord.
Jag är så glad för din skull, att du vet allt det här i alla fall ibland. (För man känner sig ju faktiskt inte alltid älskad, det går upp och ned och ibland tror man att det är slut bara för att inse att han står precis utanför dörren.)
fint!
ååh jag dör. det är så fint. jag förstår precis. och jag önskar er all lycka. och jag fortsätter gärna läsa ibland, om jag får?
Skicka en kommentar