93

Någon bad mig berätta en kärlekshistoria,

jag skulle kunna berätta den om att ligga i varsin säng fyrtio mil bort och ändå klara av att andas tillsammans, att skratta och leva och dela och älska fyrtio mil bort, att försöka orka och att orka tillsammans och att när man är ledsen så sitter någon i en telefonlur fyrtio mil bort och spelar det som lugnar ledsamheten i andra sidan telefonen,

eller så skulle jag kunna berätta den om det flyktiga,
att dansa på en sunkig nattklubb och någon kommer fram och säger hej vad fin du är och man säger att hej detsamma och så delar man säng några kvällar och det blir inte mer än så och så är det enda man kan tänka på rågblonda lockar mot den där vita kudden och man klarar inte riktigt av att släppa taget,

eller så skulle jag kunna berätta om att försöka älska, att försöka vara kär tillbaka för man behöver det men det går bara inte så man hånglar för att det är trevligt att hångla och tänker att det kan vara okej det här med

men det jag vill berätta det är det här:

att hitta på en ursäkt till att ses några timmar att man åkte ifrån han med den prydliga frisyren och man studsar in och säger hejhejhej och så ser man lite på tv tillsammans och småpratar om bråken som båda lyckades ha under eftermiddagen och sen är klockan tio och man bara måste ha skräpmat att äta och åker och äter mat som man inte borde äta med en bil som man inte borde köra (förlåt miljön) och samtalar och säger att ja vi brukade ju kallas för det snyggaste paret men vi blir nog det tjockaste snart (som att dom vore varandras motsatser, fan vad hemskt att man ser det så egentligen) och pratar om november tvåtusenåtta tills personalen börjar städa och man inser att oj nu måste vi åka hem, och så åker man hem och går och lägger sig och man somnar framför tv:n,

och sen natten, han som säger håll om mig och man håller om så nära som det går, och så sover man så och när man vaknar till är instikten detta:

kyssar över ryggen, på axeln, överallt,

och man somnar om och vaknar och det är morgon och han borrar in sig i ens vänstra armhåla och kysser den och andas fram ett godmorgon och kysser en på munnen och man pratar lite till och

det hela är vardagligt, o-äventyrligt och inte ett dugg dekadent och många skulle undra vad som är fel, varför aldrig något spännande händer men jag andas och jag älskar och jag känner mig trygg och

det är kärlekshistorian jag vill berätta, kärlekshistorian som jag berättar,
för det är den som är min sanna kärlekshistoria,
den som är min kärlek som är på riktigt.