Idag klockan fjorton skrevs alla papper på och nu bor vi i någon annans hus
mitt rum är inte mitt,
hallen är inte vår,
huset som varit vårt ett ganska bra tag tillhör inte längre oss
en annan, ny familj ska flytta in dit och jag kommer aldrig mer att sova på gräsmattan
för det är inte vår gräsmatta
och vi huserar i ett hus som tillhör någon annan
och jag vet inte,
jag trivs inte så bra i det huset men
januari kommer närmare och andra sidan är så fruktansvärt långt borta och
det känns lite som att han dör
jag vet att det är orättvist men det är så det känns
i januari tas min pappa ifrån mig och
allt strul, alla skrik, alla gånger han fått mig att gråta,
jag skulle kunna leva med det lite lättare om det inte var så att han övergav mig nu
här står jag ensam kvar och vet inte alls vad jag ska göra för
jag kan inte bo kvar med bara min mamma
jag klarar inte det, det går bara inte,
alla håller med mig men ingen har något svar på hur jag ska göra
hur i helvete ska jag göra?
och pappa pappa pappa varför kommer januari närmare och närmare för varje dag?
jag vet att vår relation är så jäkla messed-up men fan,
fans jävla helvete
vad jag kommer sakna dig.
2 kommentarer:
Att flytta är en så konstig sak. Att helt plötsligt vara tvungen att hitta en ny sorts trygghet.
sv: Åh, vilken lång fin kommentar! Tack!
Och jag känner mig ofta kluven när jag ska skriva om alkohol. Samtidigt som jag ogillar det så mycket att jag känner mig obekväm bara jag tänker på det vill jag inte få det att låta som att jag dömer någon, jag tycker ju inte att människorna som dricker är dåliga, inte alls. Men jag vill ju inte, och jag vill inte att någon ska säga att "Jomen kom igen Hanna, vad töntig du är".
sv 2: Det låter som en väldigt bra sak, att hitta trygghet i sig själv. Jag tror att du har rätt.
Skicka en kommentar