En gång var jag tillsammans med en som jag trodde var mitt livs kärlek och jag trodde att han var det finaste som fanns och jag tänkte att jag förtjänar inte honom, han är för bra för mig,
jag kunde inte förstå hur livet någonsin skulle gå till utan honom och jag såg hela vår framtid tillsammans framför mig och jag var så kär men
såhär i efterhand så tänker jag att josefin! josefin för i helvete, du förtjänar bättre,
för han:
hörde aldrig av sig trots att hela förhållandet byggde på telefonsamtal. En gång bestämde jag mig för att vänta ut honom. Efter fem dagar orkade jag inte mer och ringde honom.
var hos mig två gånger under vårt fjorton månader långa förhållande. Jag var där tolv gånger. Och, bör tilläggas, betalade själv alla gånger. När han kom hit betalade jag en del av hans biljett för han klagade på att den var så dyr.
kom inte och mötte mig vid tåget en enda gång, och det enda jag tänkte var att snälla snälla snälla var här, vi får två extra timmar med varandra om du är här men han var aldrig där. En gång kom jag hem till honom och då var han inte ens hemma, trots att jag sagt vilken tid jag skulle komma. Jag fick sitta och prata med hans mamma i deras kök i två timmar innan han kom.
sa hon är det vackraste jag vet om en tjej som inte var jag, och trots att han visste att jag hade problem med min kropp sa han ja, men dina höfter är ju väldigt breda och du är finare i stora kläder än såna som sitter tight
och när vi gjorde slut ljög, ljög, ljög han och försökte vända våra gemensamma vänner emot mig och
han pratar fortfarande om flickvännen han fick en kort tid efter att vi gjorde slut som den enda han varit lycklig med och den bästa han träffat på och sin första kärlek och den första som visade honom kärlek och han gör fortfarande det han gjorde hela tiden vi var tillsammans:
förminskar mig till ingenting och kräver mig på allting och jag
har alltid fått så ont i hjärtat av det, alltid mått så dåligt av det men nu, äntligen, ser jag på honom och ömkar honom på ett riktigt elakt vis och
lutar mig tillbaka i min pojkväns famn som stannar upp i vad han än gör för att kyssa mig på pannan, på näsan, på munnen och säger jag ska vara kär i dig tills jag dör! och
är bara så
glad
att det tog slut med mitt ex.
1 kommentar:
Usch, vad han verkligen låter som en riktig riktig bajskorv, "hon är det vackraste jag vet" var det värsta jag hört. Hur kan man säga så? Och just då måste man såklart som flickvän tänka att man kan inte vara en sådan där klängig, klagande en som vill veta att hon är bäst hela tiden och man tänker att självklart ska han få tycka så, klart att hon är vacker, hon är ju vacker, och så irriterar man sig över stynget som man inte tycker borde vara där.
Usch. Jag blir så arg när jag läser det. Eller när jag läser allt. Vad i helvete, vilken jävla skit. Förstärkte ätstörningar och behandlade dig som luft.
Jag är så glad, som sagt, att du har världens finaste nu, och jag är så glad att du bara ömkar honom nu, för det är elakt att bara tycka synd om någon för att den är en riktigt stor idiot, men det är precis vad han förtjänar.
Skicka en kommentar