238

Och kvällen:
jag får så svårt att andas, livet är så oöverkomligt så svårt JAG KLARAR DET INTE, speciellt inte på kvällen när man ska sova,
och jag vet inte vad som är fel, jag önskar att jag visste varför jag gråter men den enda anledningen jag hittar är att det känns så tungt i hjärtat, och det är ju ingen riktig anledning

och jag gråter och försöker vara tyst för att inte väcka, viktig dag dagen efter; arbetsintervju och dom tre senaste nätterna har kantats av ickesömn och han är trött, trött, trött
får inte väcka, vill bara väcka men får inte väcka men han viskar

josefin, älskling, är du ledsen och jag svarar ja men sov snälla sov och han:
men lilla gumman, vad händer och jag svarar igen att jag inte vet, vet ingenting men snälla får jag hålla om dig för
att hålla om honom är det enda jag vill, det enda jag klarar och han vänder på sig och jag håller om honom så hårt som det bara går och andas och intalar mig själv att:

jag är bra jag har det bra jag kommer att må bra jag är bra jag har det bra jag kommer att må bra jag är bra jag har det bra jag kommer att må bra jag är bra jag har det bra jag kommer att må bra mitt hjärta kommer att lätta livet är inte oöverkomligt för mig jag kan jag kan jag kan jag är kompetent jag är bra jag har det bra jag får må bra

och jag andas och intalar och till slut lättar hjärtat lite och jag somnar och sover ganska dåligt men somnar iallafall och hur jag än vänder mig håller jag hårt i honom för det är så verkligheten blir lite mindre skrämmande och

det känns som att jag har ägnat så jävla många månader åt att GE UPP och misslyckas med att kämpa och det känns som att jag hindrat mig själv från att må bra, som att jag inte förtjänar det, när nånting bra händer mig gör jag det till ett problem för jag är så totalt jävla oförmögen att njuta av någonting

men nu, fan vad jag har slutat med det, nu ska jag kämpa och intala mig och försöka lugna mig själv men samtidigt inte släppa greppet om det som får mig att vara lite mindre skrämd,

jag tänker börja må bra. Jag får må bra och jag kan må bra och jag tänker må bra. Och så är det bara.