Och varje dag tänker jag att:
idag ska jag ringa någon vän, idag ska jag återuppta kontakten
för jag har liksom tappat det där med att höra av mig, glömt bort hur man gör och glömmer till och med hur man svarar och
varje dag som jag inte ringer dras jag ännu längre från att faktiskt ringa för jag skäms för att jag inte tar tag i kontakten, skäms i att jag inte driver på, skäms i att jag blivit så fruktansvärt tråkig och bara ledsen och jobbig och
i vägen i vägen i vägen
och sen skäms jag för att jag ens tänker så för mina vänner är inte såna,
mina vänner är såna som håller i så hårt att man bara inte kan glida iväg, mina vänner är sådana som håller för att aldrig släppa
mina vänner finns alltid alltid här oavsett om jag gråter eller skrattar eller bara är likgiltig och jag vet att det är så, vet att jag får ringa för att gråta klaga prata om mitt liv,
vet att det är så men skäms för det, skäms för att jag är så förbannat självcentrerad,
skäms för att jag har blivit som jag är, skäms för mycket för att kunna ringa så jag ringer inte utan ligger i min säng och
ruttnar bort.
1 kommentar:
precis så tänker jag med just nu. det är så himla, himla dumt och onödigt för om jag bara ringer eller hör av mig på nåt sätt så kan vi gå och fika eller göra nåt kul redan imorgon men
jag skäms också för att jag inte ringde redan igår, förrgår eller dagen innan dess och jag skäms för att jag inte orkar höra av mig så ofta. jag har ungefär tio olästa sms och ett mejl i inkorgen som jag inte ens orkar öppna för jag
orkar, orkar, orkar inte svara fastän jag egentligen vill. jag bara skäms för mycket.
Skicka en kommentar