248

En av dom allra bästa sakerna jag vet är att köra dom tre-fyra milen hem till honom sen kväll/natt för trots att det är jobbigt och man är lite trött så är det ändå så fint att åka och det kanske snöar lite och det är den enda gången snö är något fint och jag lyssnar på en skiva han har bränt och sjunger med och har rus i benen för jag kör den så välbekanta sträckan, den som jag egentligen vill spy på för jag är så trött på den och skulle nog kunna köra den i sömnen, men jag kör med rus i benen och det är mörkt och när jag svänger in på vägen, hans väg, ser hans brevlåda, parkerar åh, det är en sån känsla som nog inte riktigt går att beskriva, så annorlunda mot den på dagen och jag springer in och där är han och han lyser upp när han ser mig och puss och sen sover vi ganska snart och jag sover aldrig så tryggt som då och

jag önskar så mycket att han ringer om några timmar och säger vill du komma och hämta mig? för då får jag åka där, mörkt och natt och med honom och

den där jävla krisen spelar ingen roll, den är utanför oss, vi tar oss igenom den och

jag är så jävla kär i honom. Så jävla, jävla kär i honom.