tisdag 26 oktober 2010

358

så fort det är tyst ekar orden i mitt huvud
djupare och djupare det finns ingen väg tillbaks djupare och djupare det finns ingen väg tillbaks ingen väg ingen väg ingen väg.

åker tåg och byte och sitter på perrongen och går sönder och gråter och folk stirrar stirrar stirrar men jag kan inte sluta gråta för jag går SÖNDER.

och vi smsar som vanligt och det är inte på riktigt, det är fortfarande vi, det är så det är så det måste vara så för jag dör dööööööööööör annars och

hans syster mailar mig och säger att det är en katastrof hur mår du hur tänker han det ska ju vara ni, jag är så ledsen och jag önskar att det blir ni igen, det måste det bli och
avslutar med ett hjärta och

varför fattar alla att det är vi som är meningen, alla utom han som faktiskt borde?

jag dör. kom tillbaka till mig.
jag kan inte leva utan dig. jag kan inte.

och jag måste berätta för mamma men jag vet inte hur.

1 kommentar:

lina sa...

ursäkta att jag fullkomligt bombar din blogg med kommentarer men det här gör så ont i mig att läsa. jag vill inte att det ska vara slut mellan er. jag vill inte att det ska visa sig att han var så svag. och jag kan inte riktigt förstå vad som hänt heller. hur sa han det? när bestämde han sig? var det något som utlöste det eller kom det bara? förlåt för alla frågor och för att jag inget förstår. men jag tänker på dig och hoppas att han ska ta sitt förnuft till fånga!

kram!