tisdag 26 oktober 2010

360

tänker på:
när han flyttar ut och jag lämnas ensam i vår lägenhet. sova ensam i vår säng som hans föräldrar köpte åt oss. ångest ångest ångest ångest ångest.
när han går ut och är fri och singel och kan hångla med vem som helst. herregud mitt hjärta min mage mitt liv. döda mig nu.

kan man vägra någon att göra slut? kan man det? för jag vill. jag vill inte ha någon annan, någonsin. jag vill leva hela mitt liv med honom, gifta mig med honom, föda våra barn. inte med någon annan.

och alla vet det. ALLA vet det. alla vet att det ska vara vi. alla ser hur vi hittat hem i varandra.

alla utom du.

2 kommentarer:

lina sa...

fattar inte hur han bara kunde "sluta vara kär". och jag förstår vad du menar med att inte gråta för att man inte tror att det är sant. jag och axel har bråkat så mycket. så himla, himla mycket. och vi har hotat varandra med att göra slut flera gånger. orden "jag gör fan slut" väger liksom ingenting längre för vi vet båda att de inte betyder någonting.

jag kan inte förstå hur ont det måste göra i dig nu. och hur svårt det måste vara att berätta för din mamma. men jag förstår hur det känns att inte kunna andas och att gråta tills tårarna tar slut.

försök att inte tänka så mycket (jag vet att det är omöjligt). titta på film, lyssna på musik (obs! inte på era låtar), ligg under ett täcke och läs böcker som inte handlar om nåt. glöm skolan och alla krav. glöm honom och slutet, om än bara för några minuter.

och berätta för din mamma. hon är ju faktiskt din mamma. och hon vet nog hur det känns att ha ett krossat hjärta, det gör nästan alla vuxna. kanske är det här något som gör att ni kommer närmare varandra? skulle inte det vara fint?

åh jag vet att mina ord är så platta och obetydliga i din sorg. men jag vill så gärna att du ska må bra. du verkar så fantastisk på alla sätt.

Anonym sa...

alltså jag vet inte vad jag ska säga. jag är helt ställd. kan inte förstå att det är sant. ni liksom, det som alltid skulle vara ni. varför fattar han inte?!