363

mailar. att han inte får förstöra mer. att han måste hjälpa, att jag har svårt att lita på honom. och han svarar. att han älskar innerligt. att han vet att han lovat för mycket men att det verkligen stämmer; han kommer hjälpa.

och
jag vet inte men något landar
jag vill inte vara arg på honom längre, bara att det ska bli bra och
det kan inte bli bra om jag inte låter mig själv släppa på oviljan att han inte vill vara min, om jag inte låter mig själv vilja bara vara vänner och

sms-konversation (jag har förresten ändrat hans namn i telefonboken till hans riktiga namn. så jävla stark jag är så jävla jävla stark):

j - Godnatt och sov gott. Tack för att du är du, att vi inte bråkar och jag får vara din vän.
m - God natt! Tack detsamma detsamma! Jag är glad att vara din vän.
j - Jag älskar dig. Kram
m - Vi träffas i drömmen

och det sista
vi har alltid sagt dröm om mig så drömmer jag om dig så träffas vi i drömmen innan vi somnat. alltid alltid. och han säger det nu och

det knockar mig inte med sorg det
gör faktiskt inte det jag

inser nu:
det kan bli bra, vi kan vara vänner iallafall nu (orkar inte tänka på när någon träffar en ny, det är då) och vi kan respektera varandra och ingenting har hänt förutom att allt har hänt så har

faktiskt inget hänt.

Det kan bli bra och jag har inte lika mycket ångest. Kanske för att jag är i rummet hos mamma och inte behöver konfronteras lika mycket med allt som är vi men alltså

det känns faktiskt helt okej.

Vet inte hur jag ska tolka det så jag tolkar det inte och bara njuter av att slippa ångesten för nu. Den kommer tillbaka och jag tar det då.