onsdag 27 oktober 2010

366

hans mamma ringde mig
tre gånger igår och jag svarade inte. idag ringde hon igen och jag svarade och

finaste, finaste.

-när han sa det, alltså jag trodde inte att det var sant. jag blir så arg på honom för att han bara ger upp. det är som att han förväntar sig att livet ska vara rosenrött och att ni ska vara nykära hela livet, och det funkar ju inte så. det är skitjobbigt att flytta ihop och börja ny skola och bli vuxen och det är väl klart att man hamnar i en svacka, och att då bara gå är så hemskt.

och ja. precis så är det. precis, precis så gör han och det är så SKÖNT att höra någon annan säga det. det är så skönt att få bekräftat att det inte handlar om att jag vill att det ska vara sant så förtvivlat mycket utan att det faktiskt är så.

att han är sån.

när vi precis blev ihop så pratade vi om våra liv, och jag frågade när hans olyckligaste tid var. han svarade att han aldrig varit olycklig. lite ledsen i nian, aldrig annars.

det är helt jävla osannolikt.
helt jävla osannolikt.
hans föräldrar har bråkat jättemycket och varit nära att skiljas och han har kommit i kläm. hans mamma lånade pengar ur hans sparkonto (eftersom hans syster inte hade råd att betala sin lägenhet) tills pengarna var helt slut. han har varit olyckligt kär, blivit dumpad.

fan heller att han aldrig varit olycklig,
det är bara det att han:

flyr. så fort något är lite jobbigt så flyr han. stänger av och bestämmer sig och ser sen ingen annan väg. gråter inte.

det är så jävla irriterande. det var det då och nu gör det mig direkt olycklig och helt förstörd. jag vill bara skaka om honom och skrika att LIVET ÄR INTE SÅ JÄVLA KUL JÄMT, LEV MED DET, STÅ UT ISTÄLLET FÖR ATT FLY, DINA VAL PÅVERKAR ANDRA MÄNNISKOR OCH DU KAN INTE BARA SPRINGA, STANNA NÅGON GÅNG FÖR I HELVETE FÖR INGEN KOMMER ORKA ANNARS
men jag kan ju inte göra det. för han kommer att tänka att det är min vilja som pratar. inget annat.

jag vet inte hur jag ska avsluta det här. men det här täkner jag på idag. och kommer ingen vart med hemtentan.

jävla idiot.
(och det gör så ont att jag fortfarande tänker "min pojkvän" om honom, så jävla ont att jag tänker "vilken jävla idiot jag är tillsammans med." när det inte är så.
aj aj aj aj aj aj aj aj)

1 kommentar:

vicky sa...

det gör så ont i mig av att läsa detta. du prickar det jag tänkt själv så många gånger.