söndag 7 november 2010

395

jag tänker på honom hela tiden och det är så jävla jobbigt
det är så jävla jobbigt att veta att han är med henne, bor med henne,

redan har glömt mig så fullständigt,

jag saknar honom så intensivt, jag hatar det men det är sant, jag saknar honom, jag saknar honom, jag saknar honom.

Men idag har jag iallafall tvättat och det var skönt. Har inte handlat, dricker nyponsoppa istället för att äta. Har slut på deodorant och övervägde att använda den han lämnat men..nej. Ska betala räkningar nu, och sen kommer två kompisar.

Han ska hämta sina saker imorn. Säger han.

Jag hatar den han blivit men jag saknar honom så intensivt. Jag saknar allt vi haft, jag saknar det jag saknar det jag saknar det och

jag avskyr honom för att han avslutar det såhär, jag avskyr det det gör så jävla ont.

2 kommentarer:

Agnes. sa...

jag älskar din anonyma dagbok. du skriver så fruktansvärt bra.

Lina sa...

jag har inga ord. egentligen. det finns väl inga ord som fungerar? som känns?

jag är en sucker för kärlek. jag tror på den. i'm a believer. jag har lärt mig att den finns; lever i den varje dag. tror mig känna igen den även hos andra. och jag har läst vartenda ett av dina inlägg flera gånger. jag bara älskar hur du skriver och det vet du. och jag trodde på er. på kärleken.

och jag har ingen aning om vem du är men jag tror jag känner dig. jag tror jag känner din smärta nu. besvikelsen. över allt som inte blev. förmodligen känner jag inte i närheten av samma smärta men jag känner fragment av den.

jag är så ledsen för din skull. att det vackraste i ditt liv blev smutsigt och fult. att du hade rätt om anna (jag hatar att magkänslan nästan alltid har rätt för man vill ju så gärna att den inte ska ha det ibland). att du tvingas avsky han som du älskat så högt.

men jag är övertygad om att du kommer gå stärkt ur det här. övertygad om att du kommer kunna minnas det fina en dag.

och jag kan bara hoppas att du fortsätter blogga. dina ord berör mig verkligen.

kram!