När sista ackordet spelats och människor dröjer sig kvar för att småprata, säga fan vad bra ni var! drar han upp mig på scenen och kysser mina läppar som ler ler ler, han borstar min lugg åt sidan, säger: det betyder så mycket för mig att du kom. Dom andra spelar ingen roll, det viktiga är att du kom hit och jag exploderar, talar i ultrarapid om hur bra dom var hur fin han är hur kär jag är, stoltheten bubblar över, in i honom.
Sedan går timmarna fort: in på en annan klubb, skratta åt människa i ful tröja (alltså den var så ful att det fortfarande stör mig lite), låna läppstift av någon som säger är du känd eller så? för jag känner igen dig så himla mycket!, dansa dansa med Victor-vänner, kyssa nacke krama rygg viska du är det finaste bästa, taxi (!) hem halv fyra, fyllepacka väska, släpa sig upp, diska, dra upp trött och fortfarande full pojkvän, åka buss, stå på perrong:
- men näe! inte igen, du får inte åka ifrån mig igen! jag vill ju vara med dig varje dag, hela tiden, varenda minut! jag älskar dig! jag älskar dig så mycket! och jag kommer sakna dig så jävla fucking skitmycket. kom tillbaka snart!
och jag springer på tåget precis innan det åker. Anländer till tråkig gammal station, blir upphämtad av mamma och nu är jag här. Här i det hus som gjort så ont i mig, som står för så mycket fult, på den plats jag hatar så outsägligt mycket. Här, där, är jag nu. Först kändes det ingenting, bara en lamslående likgiltighet: jaha.
Nu bultar hjärtat, det gör ont, jag vill inte vara här. Jag vill inte kännas vid att detta har varit mitt liv: att jag bott här. Jag vill skjuta bort det ur minnet, bränna hål i min hjärna, radera min historia.
Jag vill inte vara här. Snälla dagarna gå fort, fort så jag får åka hem igen.
5 kommentarer:
Åh, vännen. Men håll fast vid det, snart får du åka HEM igen! Det där huset är inte ditt hem längre, trots att du kan det utan och innan. Den här gången kan du åka där ifrån, hem till bästa staden, hem till vännerna, hem till victor!
du får mig att tro på kärleken. Liksom. när jag läser dina inlägg så tänds som ett slags hopp.
om jag inte tappat rösten skulle jag ringa dig. Saknar dig så himla mycket!
-kramar om-
alltså. hur lyckas du bli kär så ofta. jag skulle också vilja ha det så ju.
S: fina du. det håller jag fast vid. och försöker att hålla hjärtat från gropen men det är svårt svårt. förresten, din blogg? ge mig adressen. länka på fb eller nåt. puss puss puss jag saknar dig
mad: alltså åh. världens finaste kommentar. TACK. och det finns alltid alltid hopp. jag är övertygad om att kärleken finns; kommer till alla. ibland gör den ont, sviker, men det går över för människor är överlag starka.
Johanna: fina vännen! jag måste prata med dig, smsar dig nog snart. puss puss. saknar dig med!
emma: åh bra fråga. jag tror att jag överlag är lite kär i kärleken - jag vill den så mycket att jag ser den i fel personer ibland. så var det med köpenhamn. det ni fick se här var mest det som var fint, ni fick inte se att det skavde och kändes fel och inte alls var meningen. jag var förälskad i honom där i december, då vi sågs några gånger och pratade ofta, men i januari och februari var det mest bara fyllesamtal och enstaka bootycalls när han var i min stad. jag var inte kär i honom och efter honom tänkte jag pausa både kärlek och sex, för jag orkade inte längre. det kändes inte värt det, jag var fullständigt dränerad. orkade inte kämpa mer. sen råkade victor komma väldigt tätt efter (jag träffade honom faktiskt första gången innan jag träffade köpenhamn sista gången, men då var det mer instant förälskelse och sen trycka undan det (även om jag måste erkänna att jag såg hans ansikte när jag blundade under tiden jag och cph hade sex) och han drabbade mig med full kraft. helt onödigt att slå undan det. det här var ett väldigt långt svar, men jag tror att det mest handlar om att jag vill kärlek och då tror jag att den kommer, förr eller senare. jag hade tur och det blev förr. hade jag inte träffat victor hade den här bloggen nu handlat om att vara singel och trivas med det men samtidigt inte.
stor kram!
Skicka en kommentar