tisdag 3 maj 2011

522

jag tänker aldrig aldrig vara ett hinder för dig, aldrig någonsin tänker jag skapa bitterhet i dig men ändå, det jag aldrig säger, det hela hjärtat känner:
snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla stanna snälla snälla snälla

flytta inte så långt bort jag vill verkligen inte det jag vill bara ha dig i min säng varje natt till livets slut snälla flytta inte.

4 kommentarer:

VBF sa...

Vadå, ska Victor flytta?? Meh! Det måste kunna lösas.

josefin sa...

VBF: kanske. väldigt mycket kanske. och jag vill inte hindra honom från något han vill och borde göra så jag vill liksom inte säga det jag egentligen känner. jag har bara sagt: "du måste utgå från dig och vad du vill så att du inte blir bitter. egentligen vill jag bara kasta mig om din hals och skrika 'nämen stanna här med miiiig!!!' men jag kan inte göra det, så det enda jag kan säga är: utgå från dig själv." för det känns som det absolut snällaste att säga. men blääää det är så jävla frustrerande. men flyttar han så gör han det och då får vi väl helt enkelt ha ett distans-jävla-förhållande.

lina sa...

men ååh, vad jobbigt.

Världens Bästa Flickvän sa...

Gud, vad svårt. Jag kan verkligen förstå dig! Och jag hade glömt det här, men just när Lasse och jag hade träffats så berättade han att han skulle flytta till Wien och studera i fem månader till sommaren.

Fucking Wien!

Det var januari då, och vi hade som sagt precis träffats - men vi visste ju att det var vi bara pang, som ni. Och jag reagerade exakt som du: "utgå från dig själv, jag vill inte hindra dig, jag vill inte vara en anledning till din bitterhet" och blablabla, fast jag bara ville skrika "lämna mig inte, jag vet inte om jag klarar det..!".

Och sedan en sen kväll i februari, när jag var full så kunde jag inte hålla det inne längre, och han tittade på mig och sa: "Tror du att Wien är viktigare än oss?" och sedan minns jag inte att vi egentligen pratade om det mer, det gjorde vi såklart, men i alla fall: han åkte inte och två månader senare flyttade vi ihop, fyra månader senare var vi gifta etc etc.

Jag tycker inte du ska vara tapper, jag tror du ska säga som det är. Annars kanske han tror att det inte spelar så stor roll för dig som det faktiskt gör. Och OM det nu ändå skulle bli så att han flyttar så fixar ni det. Det är jag säker på. (Mina föräldrar bodde i Göteborg och Lund från det att jag var 6 mån till ett år och min storasyster 4, 5 till 5 för att de inte fick något studentboende första halvåret pappa skulle plugga - de pendlade varje helg fram och tillbaks och de är fortfarande kära efter 34 år som gifta...bara en liten tröst.)