539

Han: - jag har tänkt på dig konstant idag. Det gör jag i och för sig alltid, men idag har det varit extra mycket, extra påtagligt. När jag sen ringde dig när du hade slutat jobba och jag pratat klart med pappa och kom jag på att den tomhet jag alltid kände tidigare är borta, att jag aldrig är ensam längre. Och då insåg jag att jag fan inte kommer klara att flytta.

- vadå, varför inte?

- jag klarar mig inte ensam. Inte utan dig.

- Åh. Jag klarar mig inte utan dig heller, fem dagar när du ska till Berlin får väl gå, men ett år på distans? Jag får svårt att andas bara av tanken. Du är så viktig för mig.. fast samtidigt, klarar du av att vara kvar i den här staden i två år till?

- Om du åker till din pappas land?

- Va, näe, klarar du att vara kvar här i två år till och sen flytta med mig, någonstans, varsomhelst?

- Ja, jo..jag vet inte. Jag klarar typ ingenting, haha..

- Sluta, det gör du ju visst

- ...nej, men jag vet inte. Jag vet bara att det allra allra allra allra allra allra viktigaste för mig är du. Jag kan förlora allt annat bara jag inte förlorar dig. Det är inget jag bara säger, det är sant. Jag har tänkt på det idag, värderat saker i mitt liv och kommit fram till att du är värd mer än allt annat jag har sammanlagt

och det dunkar dunkar dunkar i bröstet. Såhär jävla älskad har jag aldrig varit tidigare, aldrig har jag fått sådana kärleksförklaringar samtidigt som han säger: förlåt för att jag aldrig klarar av att säga hur det känns i mig. Oftast tittar jag bara på dig och blir helt stum, allt samlas inombords och kommer inte ut och det enda jag kan göra är att stryka din lugg åt sidan.

(det är så jävla sexigt med människor som kan formulera sig. Dör på det.)

Ge allt nu:

du var längst ner på botten, i ett mörker; dimmig och blind. Du följde en stjärna. Den stjärnan var; glas som klirrar, den stjärnan var; ljus som dansar.

Jag ser hur det glittrar. Hur kan det vara så vackert, någon som dör? Hur kan man glömma vad man lever för? Jag ser hur det glittrar, jag ser och jag hör

och om jag ställer mig mitt i solen för dig, kan du vakna upp och se hur det glittrar runt dig? Alla dagar jag gick genom skugga och regn känns så långt borta nu när jag står här igen. Jag ser hur det glittrar, jag ser hur det glittrar, jag ser det i dig.