fredag 4 november 2011

580

För att lämna er med en lite gladare fredagskänsla tänkte jag berätta ett fåtal av dom små händelser som till slut ledde fram till Victor + Josefin = sant.

Vi börjar det hela i juni 2009. Min syster bestämmer sig för att reda upp mitt liv och sätter sig med en dator och letar upp utbildningar hon tycker att jag ska gå. Till slut hittar hon den jag nu går, ställer mig i bostadsköer och dylikt. Jag hade förvisso kollat mycket på utbildningar, men aldrig hittat den här. Ett år senare flyttar jag och det är här det blir mer intressant.

Jag börjar i min klass och känner mig ganska lost. Jag vet inte vem jag ska sitta med på luncherna, jag vet inte vem som ska bli min kompis. Det finns redan ett gäng som hänger ganska stadigt. Jag stalkar dom på facebook och blir avundsjuk på deras fredagshäng och statusuppdateringar. En i gänget hamnar jag med när det ska grupparbetas och vi blir kompisar. En kväll följer jag med henne och dricker vin hos en annan gängmedlem. Jag berömmer henne för hennes fina klänningar och ser i hemlighet väldigt mycket upp till henne. En kväll festar vi, hon slänger sig om halsen på mig och skriker att vi hänger aldrig ensamma men du är fan min bästa kompis i klassen! du fattar alla mina referenser!!. Sedan gör jag och M slut, hon drar med mig på bio och öl och gud vet allt. Hon blir Klassbästa.

Sommaren innan, alltså 2010, är hon i sin hemstad och dricker öl. Hon hejar på en gammal kompis och sätter sig sedan med sitt gäng och diskuterar den stundande flytten. Den gamla kompisen råkar höra och dom kommer fram till att dom inte bara ska flytta till samma stad utan också till samma område. När dom flyttar upp börjar dom hänga och eftersom Klassbästa drar med mig på diverse grejer hänger jag också med henne en del. I hennes klass går ett otal bra människor och det formas ett litet gäng där jag (hipp hipp hurra!) också glider in.

En i gänget är K. En fest i december bondar vi och bestämmer oss för att bli jättejättebra kompisar, vilket i ärlighetens namn inte händer. Vi träffas på diverse fester och har jättekul hela tiden, men vågar aldrig umgås ensamma. En kväll sitter jag hemma och pluggar samtidigt som jag är på facebook. Hon säger, via facebookchatten, åt mig att komma och dricka öl för att fira hennes födelsedag. Jag är lite tveksam, inga av dom i gänget jag brukar umgås med ska dit och dessutom måstemåstemåste jag plugga. Jag säger ett kanske och när jag 20.30 är trött och seg och tänker att jag ska tillbringa kvällen med att se dålig tv får jag ett sms där det står kom hit då!, så jag ångrar mig, duschar och åker dit. När krogen vi är på ska stänga är vi bara fyra stycken kvar trots att det var kanske tjugo stycken där när jag kom dit. Vi går ut för att ta oss hem och när vi passerar en annan krog ser hon, som av en händelse, att hennes kompisar från högstadiet (sic att ha kompisar från högstadiet, tycker jag) är där. En av dom är Victor. Resten kan ni.

Här är en video som är filmad av K för några år sedan. Victor är kapitalisten:

Nu ska jag dricka öl, ha en bra fredag!

4 kommentarer:

Elin sa...

åh jag älskar sånt här. den kvällen jag träffade N hade jag inte heller tänkt följa med, ville inte på förfest freaking jävla tre MIL från stan mitt ute i skogen, med folk jag inte kände. jag kommer alltid stå i skuld till min bästa vän.

fredagskram!

Lina sa...

haha det här med att inte vilja gå på en fest och sedan göra det ändå verkar vara grejen för att hitta sin kärlek. det var exakt samma för mig!

Världens Bästa Flickvän sa...

och för lasse. :D:D:D

anydaynow sa...

Och för mig :)))