Jag har ett jättelångt inlägg skrivet med olika lösryckta tankar, men just nu behöver jag er hjälp (eller råd, snarare) med en grej.
I höstas tog jag ut min hormonspiral eftersom jag hade (och har :))) så svåra svampinfektioner. Dom är inte ens återkommande utan dom är alltid, alltid där. En gynekolog jag gick till skrev ut medicin och sa att om det inte fungerar bör jag överväga att ta ut spiralen, så när båda kurerna var över och svampen fortfarande var där så tog jag ut den. Svampen är kvar, om än lite lindrigare, bla bla bla, that is not the point.
Under åren jag haft spiral hade jag inte någon mens, men den kom tillbaka efter att jag tagit ut spiralen och det gjorde den med besked. Varje gång jag fick mens blev jag fruktansvärt förkyld och fick hög feber. Jag var så dålig i halsen att jag var tvungen att spotta i en kopp och inte kunde svälja någonting. Jag klarade knappt av att sätta mig upp. Jag fick så hög feber att jag låg och hallucinerade hela dagar (nope, inga substanser var involverade, bara feber. Hade inte ens tagit smärtstillande pga klarade inte av att ställa mig upp). En av gångerna var jag så uttorkad att jag inte kissade på 36 timmar, trots att jag tvingade i mig vatten och annan vätska.
Efter fyra omgångar med den skiten kom inte min mens längre. Den dröjde och dröjde och dröjde och efter tre-fyra månader av utebliven mens gick jag till en barnmorska för att se vad som hänt (läs: är jag gravid trots att det är i princip omöjligt???? jungfrufödsel???? hello paranoia). Hon frågade om hur jag brukar må vid mens, om jag har några hälsobesvär (vilket jag som bekant definitivt har) etc och konstaterade att min kropp nog stängt av mensen eftersom den drog för mycket energi och jag mådde för dåligt. Om det dröjde längre skulle jag uppsöka gynekolog för att göra en utredning.
Idag kom min mens. Jag är inte förkyld och så vitt jag vet har jag inte hallucinerat något, men jag mår fruktansvärt dåligt. Fru-kt-a-n-svääärttttt dåligt. Jag har svårt att gå, sitta, ligga, leva pga har så djävulskt fucking ont i rygg, mage, höfter, ben och armar (hah ja hela kroppen förutom huvudet, och ja det är en annan smärta än den som tillhör min sjukdom). Jag mår så illa att jag inte får i mig någon mat. Jag är oerhört väldigt jättefuckingskit-yr. Jag är totalt energilös (trots att jag sov runt tio timmar inatt). Jag ser knappt skärmen eftersom mina ögon går i kors. Jag svimmade nyss. SVIMMADE.
Jaja, long story short: borde jag gå till gynekologen? Kan dom hjälpa mig eller kommer dom tycka att detta är normala nivåer av "mensbesvär"? Om det inte är normala nivåer, kan dom göra någonting eller kommer dom bara säga "ta en ibumetin :)"?
Jag är otroligt jävla skittrött på att uppsöka vård för diverse "kvinnoproblem" (= både svampen och min sjukdom. Min sjukdom är en som knappt några män har och surprise, det finns jättelite forskning och bristen på pengar är helt jävla absurd. Medicinen jag tar vet ingen varför den fungerar och tydligen kan den förstöra ens inre organ. "haha"). Jag är utled på sjukhus och sjukvård. Jag tycker inte om att vara där. Jag tycker inte om att inte bli tagen på allvar, jag tycker inte om att bli utmålad som någon som överdriver. En stor del av mitt liv har tillbringats i händerna på sjukvården och en majoritet av gångerna har jag fått kämpa mig till att bli tagen på fullt allvar.
Jag pallar inte betala för ett besök som kommer vara i tjugo minuter och avslutas med att jag känner mig som en överkänslig lögnare. Jag orkar helt enkelt inte med det. Finns det hjälp att få eller måste jag bara finna mig i att må såhär varje gång jag får mens?
7 kommentarer:
Urilskan som bubblar upp av att läsa din (och alldeles för många andras) upplevelse av vård när det kommer till så kallade "kvinnobesvär". Att rationaliseras bort, bagatelliseras, infantiliseras.
För när jag läser tänker jag bara "fy fan ... fy faan". Du ska aldrig behöva må så dåligt, och du har rätt till all vård och allt stöd du kan få. Det är inte normalt att vara totalt utslagen, och den vårdinrättning som inte tar dina problem på allvar är inkompetent i sin bedömning, utifrån hur du beskriver det. Och jag förstår verkligen om du inte orkar, för det är sjukt att om och om och om igen behöva hävda sin rätt, och om och om och om igen få höra att rätten inte är på din sida, att din upplevelse och din smärta delvis är fantasifoster eller något som kan reduceras till ett piller eller ett enkelspårigt sätt att angripa en komplex och mångfasetterad situation. Det är symtomatiskt för hur mycket okunskap det finns när det kommer till "kvinnoproblem", att lösningen ligger i att reflexivt skriva ut exempelvis p-piller eller starka mediciner mot svamp när det i stället behöver utredas och angripas i ett större perspektiv.
Jag vet inte var du bor, men ett tips kan vara att hitta en vårdinrättning som verkligen lyssnar och tar problemen på allvar (om du inte redan har en sådan). Och det är helt sjukt att behöva skriva så, för vad fan, det låter som en självklarhet när det i verkligheten snarare handlar om en utopi. Om du bor i någon av de större städerna har Fitt for fight (+ kommentarerna) samlat gynekologtips i ett inlägg.
Sedan en parentes i sammanhanget. Jag vet inte vad du har provat för att bli av med svampen, så det här kanske kommer som en självklarhet, men jag läste ganska nyligen ett tips från <a href='http://rodeo.net/const/2013/03/27/jag-skulle-aldrig-ga-orakad/>Ida Therén</a> som har hjälpt mig:
"Vill fö passa på att upplysa om att den bästa naturliga kuren mot svamp är att skala en vitlök, skära av ändarna och stoppa upp den i härligheten över natten. Om man är orolig att den ska “försvinna” kan man trä en (ren) tråd genom vitlöken. Det kommer smaka vitlök i munnen men det är normalt. Efter 1-3 nätter är det borta! Om det kliar på utsidan kan man kombinera med filmjölk el dyl på utsidan. Märker man att man håller på att få det, men det inte helt har brutit ut ska man alltid smörja in med olja (vilken som helst funkar, typ det man har hemma, kanske raps eller oliv) så fort man känner ngt, i förebyggande syfte."
Från att få svamp av penetrerande sex, oralsex, att cykla o.s.v. till att smörja med olja så fort det känns "på gång" (vilket i princip varit var och varannan dag) har gjort att svampen inte brutit ut. Och jag vet inte hur det hjälper när infektionen är så svårartad och konstant som du beskriver, men det kanske är värt att prova?
Hoppas du inte känner att jag försöker utbilda, pusha i fel riktning eller skriva dig på näsan här, för jag känner väldigt starkt hur för jävligt det är att leva i en kropp som inte tas på allvar, som ses ovärdig att behandla.
Och: jag hoppas innerligt att du hittar någon som lyssnar på dig, att du får den hjälp du är berättigad.
Alla systerliga kramar.
Jag tror att du har endometrios. Googla på det och läs på lite, så att du kan fråga om det hos gyn. För nej, det ska inte behöva göra helvetesont att ha mens. Det finns hjälp att få.
Nu vet ju inte jag vart du bor, men om du bo i gbg/närheten av gbg så rekommenderar jag aleris kvinnoklinik! Ja, det kostar dock en hundralapp men jag fick hjälp efter flera, flera år av "kvinnobesvär" och idag är jag frisk frisk frisk. Jag gick hon en kvinna som hette Elisabeth!
vattnet: Jag känner absolut, absolut inte att du försöker utbilda eller pusha åt något håll!! Tvärtom började jag gråta (är iofs gråtig idag, men ändå) för herregud. Systerskapskramarna och empatin och ILSKAN strålade igenom den här kommentaren och kändes helt allvarligt som en omfamning. TACK.
Jag har tyvärr provat ALLT mot min svamp (hade en period när jag googlade svamp som en besatt, så har läst och provat alla huskurer. Den enda jag inte provat helt och fullt var att sluta äta socker. Jag gjorde det ett tag men jag klarar inte av matregler öht eftersom jag på en gång glider in i gamla ätstörda vanor), men ingenting fungerar som annat än lindring (vilket iofs inte är så dumt det heller). Jag tror att mina besvär förvärras eftersom min sjukdom gör att jag har svaga slemhinnor = får sår och sprickor lätt och ofta oprovocerat = svampen fäster lättare och går fan aldrig bort. Har tagit upp detta med både gyn och min ordinarie läkare, båda hänvisar till varandra - vilket jag förstår för min ordinarie läkare kan inget utöver the basics om gynekologi och gynekologer kan inget alls om min diagnos. Dessutom är dom i olika regioner/landsting, eftersom jag fick min ordinarie läkare innan jag flyttade hit där jag bor nu (jag fick en remiss till en ny läkare här, men han avskrev min diagnos efter att ha träffat mig i tjugo minuter (jag har ALDRIG varit med om att ett första möte med en specialist tagit under en timme. Första mötet med min nuvarande tog två), så jag hamnar lite mellan stolarna.
Nä, det är lite så jag känner - jag vägrar p-piller. Jag har testat MÅNGA olika sorter och har mått så jävla dåligt av allihop, och det verkar inte som att dom erbjuder någon annan behandling? Herregud, denna jävla OKUNSKAP. Jag blir galen.
Jag har hittat en gynekolog/barnmorskemottagning som jag tycker är sjuukt bra. Jag har bara varit där två gånger och då för mindre problem, men dom har alltid varit så jävla gulliga och lyssnat och liksom..brytt sig (att det är avvikande när det kommer till gyn etc är fan sinnessjukt) + att deras receptionist är världens gulligaste person. Tror att det är lång kö dit dock, men jag ska ringa dit imorn och ställa mig i den.
Mitt svar blir väldigt hattigt (är trött och yr), men ville bara understryka att det här i din kommentar: " för jag känner väldigt starkt hur för jävligt det är att leva i en kropp som inte tas på allvar, som ses ovärdig att behandla." var så himla HIMLA bra formulerat. Exakt, precis så är det.
TACK för den här kommentaren. Den gjorde min dag.
suziluz: Hm, jag har läst på lite om det och..jag vet inte riktigt? Jag har ju väldigt väldigt ont men jag upplever att den totala energilösheten, att jag blir yr och förkyld etc nästan är större problem och det nämns det inget om? Ska ta upp det i vilket fall. Läste dock någonstans att kvinnor som är känsliga för något hormon/har höga (eller låga..) halter av nåt hormon ofta har stora besvär vid mens. Det skulle kännas logiskt om jag har det, eftersom jag reagerat så kraftigt mot alla p-piller jag provat. Yeah well, det återstår att se.
Tack tack tack till er båda. Jag har tänkt hela dagen att "det här KAN inte vara acceptabelt och normalt att må såhär" men känt mig typ..känslig och vek. Känns bättre nu.
S: Ah, hann inte se din kommentar innan jag postade mitt svar! Tack för rekommendationen!!
Vattnet said it all. Sådär ska det fan inte kännas eller få vara!
Jag har tidigare rekommenderat dig det där med att sluta äta socker, men eftersom det inte funkar pga det fuckar upp ditt förhållande till mat - ej värt det!! - har jag bara ett tillägg: har du provat menskopp? Jag hade tidigare sjuka besvär med urinsvägsinfektion, men inte öht efter menskoppi. Testa!!
Och hoppas verkligen det blir bättre!
VÄRME.
Fy fan vad jobbigt. Känner med dig Josefin och sådär ska verkligen ingen behöva må!
Håller med om allt Vattnet skrev, och vill även jag slå ett slag för det det Suziluz frågade om endometrios. Värt att undersöka iaf.
Jag är själv opererad för endo och hade ett helvete med smärtan under flera år innan dess. Är nu helt symptomfri (yay!). Enda nackdelen är dock att OM du nu har endometrios så lär du behöva gå på hormontabletter konstant = inte så lyckat om du inte tål p-piller. (Själv ska jag ta p-piller tills klimakteriet bortsett från när/om jag planerar att bli gravid. Inte så kul, men har inga direkta biverkningar av dem och mår bra mkt bättre med dem än utan.)
När det gäller svampen har jag inga råd tyvärr. Har en nära vän som har haft precis samma problematik i massvis med år och inte har fått någon ordentlig hjälp trots otaliga läkar- och gynbesök. Hoppas verkligen du kan få bukt med det hela.
Som sagt, sådär ska ingen behöva må. Stora kramar och krya på dig!!
Skicka en kommentar