åååÅÅååh här skriver jag livsbejakande o glada inlägg bara för att sen få verkligheten hånfullt upptryckt i ansiktet. fy fan vad trött jag är. jag är så jävla, jävla trött.
jag har som sagt sju olika diagnoser. jag har varit i tät vårdkontakt i tio år (med vilket jag menar: dom senaste tio åren har jag träffat vårdpersonal mer än jag träffat någon annan). dom senaste åren har varit särskilt fyllda med vårdkontakter, medicinkrångel, ringanden hit och dit. det är så mycket som har varit så hemskt och så jobbigt i just vården att jag dragit på mig onödig telefonfobi och övrig ångest. och jag är trött nu. jag är så jävla less.
det är INGEN som har behandlingsansvar över mig. alla är helt överens om att jag behöver varaktig, troligen livslång, vård. vården ska vara trygg och kontinuerlig. får jag detta kan jag leva mitt liv bra.
so far so good. sen kommer nästa steg, nämligen att FÅ själva vården. alltså att få mina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda. och här tar det stopp. om och om igen.
psykiatrin skickar mig till habiliteringen, som skickar tillbaka mig till psyk som säger "men VI har inget behandlingsansvar du är UTSKRIVEN som patient hos oss" och hänvisar mig tillbaka till habiliteringen, som säger "ring din vårdcentral".
alltså: jag har S J U mer eller mindre, mest mer, kroniska diagnoser, och SPECIALISTVÅRDEN a.k.a folk som studerat för att ha EXPERTIS kring just mig och min problematik, säger att jag ska gå till vårdcentralen. vårdcentralen som är jättebra vid: halsfluss, stukade fötter och att ta bort födelsemärken. vårdcentralen som absolut inte kan hantera:
kronisk depression
kronisk ångest
kronisk insomnia
stress
fibromyalgi (det vet min läkare knappt ens vad det är)
tvångssyndrom
ASD
alltså det jag har och är.
Dit är jag nu hänvisad efter att duktigt ha väntat i fan en miljard år på att få det jag blivit utlovad: En kompetent, trygg och varaktig specialistvård.
Jag är så fruktansvärt trött på det här ständiga kriget. Jag är så jävla, jävla trött. Jag vill aldrig, aldrig mer ha kontakt med vården. Jag hatar alla som försvarar den. Alla.
Jag har sju diagnoser, är långtidssjukskriven och får INGEN vård. Inte ens ett sketet onödigt kuratorssamtal.
2 kommentarer:
Fy fan. Är allt jag kan tänka. Fy fan att de inte fattar vilket krig de skickar ut dig i när allt du behöver och vill ha är fred.
alltså det är så obegripligt knäppt att det finns inte. och hej, jag lever! (från att knappt använt datorn på ett halvår, vem är jag?!?!!!! så är jag här igen!) har saknat dig! Puss!
Skicka en kommentar