finns inget annat att göra än att skratta åt eländet

remitteras till hab, som ljuger alla rakt upp i ansiktet och säger att "pat vill inte ha den hjälp vi kan erbjuda" och remitterar mig tillbaka till psyk. psyk tar in mig på ett dyrt jävla läkarsamtal bara för att säga detta: min medicinering ska ligga kvar på samma nivå eftersom jag är nöjd med den. en ny remiss ska skickas till hab. pat kan inte sättas upp på väntelista för att få träffa kurator på psyk eftersom...ja, vem fan vet.

samma psykiatriker (alltså en SPECIALIST som pluggat i JÄTTEMÅNGA ÅR) säger denna brightness till mig: att jag behöver hjälp att lära mig hur livet fungerar EGENTLIGEN eftersom jag inte förståååår det på grund av fel i hjärnan.

snark. skratt. hopplösheten.

jag har varit med om mycket skit i vården under mina tio år som multisjuk. väldigt mycket av det har gjort ondare än det här. jag har helt tappat respekten för dom nu, är en otrevlig och dryg patient som gång på gång hävdar sina rättigheter och stressar upp all personal (och alltså jag BRYR MIG INTE om det, jag skiter i deras stress, jag skiter i deras arbetssituation, dom skiter ju så uppenbart i mig och om jag ens överlever så why care, seriöst), och jag blir inte ens förvånad längre. jag vet ju redan att min överlevnad inte betyder ett skvatt för dom. att jag bara är en i raden, att dom inte ser min mänsklighet, att dom bara ser mina 7 diagnoser och det PROBLEM jag är för dom.

iallafall, mycket ska man höra. mycket har gjort fruktansvärt ont, mycket har fått mig att gå rakt ut i gatan med ögonen slutna. det här skrattade jag åt med en gång. men trots det är det fan det hårdaste jag hört. det mest bisarra, löjliga jag varit med om. att en läkare sitter med mig i sitt stora kontor, ser på mig och säger att jag är så fruktansvärt inkompetent och dålig att jag inte förstår vad livet handlar om. att jag har "fel i hjärnan" (alltså snälla gå en kurs och lär dig formulera dig, du låter som en mellanstadiemobbare). och att en remiss som nekats flera gånger ska skickas in igen, och att det är allt dom kan göra.

vet ni vad? dom ljuger. dom gör det. det handlar inte om missförstånd, om mänskliga faktorn, om vad som helst. det är bara lögner. uppenbara jävla lögner för att dom inte orkar sätta upp en vårdplan för mig. uppenbara lögner eftersom dom inte bryr sig.

hon säger kanske sju gånger till mig att hon inte kan träffa mig ofta (något jag inte begärt, men okej), eftersom hon JU HAR ANDRA PATIENTER. och det är något jag är så fruktansvärt jävla trött på att höra. jag VET att en läkare inte har hand om 1 enda patient, jag VET DET. det upprepas för mig hela tiden, att jag taaaar tid från andraaa patienter som kanske behöver tiden bättre. och dom ljuger. jag har fan i mig rätt till en läkartid var tredje månad. jag har fan i mig rätt till en vårdplan. jag har fan i mig rätt till att någon tar behandlingsansvar över mig.

jag har på riktigt börjat överväga att flytta härifrån, för det här fungerar inte. jag kan inte bo i en region som är så totalt sönderfallen. det går ju inte. enough is enough. hur mycket ska jag behöva utstå? hur hård ska jag behöva bli? det är inte som att jag kräver varje dag-vård. det enda jag vill ha är en kontakt dit jag kan vända mig. det enda jag vill ha är någon som hjälper mig med myndighetskontakter eftersom jag har så svårt att klara av det. det är det ENDA. det är inte mycket begärt.

men okej, berätta för mig om hur otroligt jävla dålig jag är, fortsätt skicka samma remiss fram och tillbaka och låt mig gå på otaliga besök som kostar pengar jag inte har bara för att få höra att remissen skickas tillbaka. det är väl en bra vård.

hoppas ni är nöjda, era jävla fucking as.