Det sista inlägget

Det är dags för mig att avsluta den här bloggen. Min tonårsblogg, ungdomsblogg, min dagbok som jag behövt så intensivt så länge.

Som varit med mig i uppbrott. Som varit med när jag velat dö. När jag har varit oerhört, fruktansvärt sjuk, så sjuk att ingen trodde att jag nånsin skulle bli frisk igen. När jag stångats mot soc, FK och AF. När jag blivit kär och lämnad. När jag varit kär och blivit slagen och hållit det utanför bloggen. När jag vågade erkänna att jag blir kär i tjejer. När jag äntligen vågade komma ut som lesbisk.

Jag har läkt i mina familjerelationer och går i terapi för misshandelsrelationen jag en gång var i. Jag har börjat älska min hembygd, fått alla år av undanträngd hemlängtan sköljd över mig i ett.

Jag är 26 och relativt vuxen och har det väldigt bra och jag tänker aldrig på att jag har den här bloggen längre. Jag tror inte den behövs mer. Om ni vill följa mig nånstans heter jag josefinander på instagram.

Tack för allt.

Vi avslutar med ett avslut på året-lista.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?

Klippte film, intresserade mig för växter och odling, blev frisk (nåväl, inte friskförklarad i vården, men av mig själv) från en depression dom sa var kronisk.

Vilka länder besökte du?

Höll på att svara "inga", kom på att jag var i Australien i april och maj eftersom min farfar fyllde 90.

En mobilanteckning:

Jag har mest olika inköpslistor i mina anteckningar, men den här skrev jag när jag satt på en färja i Sydney och funderade på hur jag skulle komma vidare/göra om min filmjävel:

"Jag tänker på alla gånger jag prata högt för mig själv för å se om jag prata rikssvenska än. Precis som om jag försökte lära mig ett nytt språk. Jag undrar om du nånsin gjorde så, om du nånsin försökte bli någon ny eller om du var utdömd från början. Jag undrar vem jag hade vare om jag tillåtit mig tala som jag gjorde i huvet."

Sen kom jag hem och skrev om hela manuset efter det stycket och filmen blev vad den är nu.

Är det något du saknade år 2016 som du vill ha år 2017?

En flickvän, typ. Trodde jag hade hittat en men jag ville vara ihop med henne och hon ville inte vara ihop med någon.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?

Minns aldrig nånsin specifika datum från några år. Men en minnesvärd grej hände på natten mellan julafton och juldagen men det e en hemliiisssss. 

En gång du grät:

Jag satt i min soffa och hon ville inte vara ihop med mig och det enda jag kände var att jag är damaged goods, för evigt och alltid oälskbar. 

Jag satt vid mitt skrivbord på jobbet, markerade min sequence där jag hade hela min jävla filmjävel som jag hade fastnat i och raderade den helt. Och började om.

Jag satt i mammas soffa och kollade om jag fått min tågbiljett och det hade jag men mest av allt hade jag fått ett väldigt viktigt mail.

Jag satt i min systers trädgård och frågade min systerdotter vem Jutti är, och hon svarade (jose)Fiiiiin!

Det är alla fyra gånger jag gråtit det här året. Kan inte gråta mer än några få tårar längre.

Vad var din största karriärsmässiga framgång?

Att jag kollade igenom min film och kände: nu sitter alla klipp, nu är ljudet bra, färgkorrigeringen får duga tills jag hittar någon som kan göra det. Nu är den klar. Det där mailet som är hemligt. 

Bästa läsupplevelse?

Gud, minns inte vad den heter nu, men ett seriealbum. Jag håller sakta, sakta på att hitta tillbaka till min läslust. Att depressionen stal min läsförmåga är inte så kul, men nu, x antal år efter insjuknandet, längtar jag efter boken jag läser igen.

Bästa tv-serie?

Har sett FÖR MÅNGA. Minns inte vad som greppat mig speciellt mycket. Har sett mängder av reality. Men ok: Broad City tycker jag att alla, alla borde se. Det är så jävla kul.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2016?

Kan fortfarande inte lyssna på musik. En enda låt har greppat tag om mig på hela det här året och det är Fredag morgon av Frida Hyvönen.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare, stabilare, lyckligare, allt har varit så jävla mycket bättre det här året jämfört med exakt alla andra i hela mitt liv. Framför allt: i somras var jag jätteledsen, superduperledsen, minns inte varför men ledsen var jag. Och jag insåg att nu. Nu kan jag bli ledsen utan att det är ett symptom för depression. Har då aldrig blivit så glad över att vara ledsen som då.

Vad önskar du att du gjort mer?

Hälsat på vänner som bor på andra orter. Men i övrigt har jag fan i mig hittat nåt jag aldrig haft tidigare: balans. Jag vilar, är aktiv och mår bra för det mesta. 

Den maträtt du åt oftast 2016?

Potatis, sås och linsbiffar. Så kreativt... 

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?

Fortsatte min tradition att gå på bio. Såg fantastic beasts, drack en födelsedagsdrink, hade d gott.

Högsta önskan just nu?

Asså min absolut högsta önskan är att min film ska vinna massa jävla priser, så jag får skitmycket pengar och kan fortsätta göra film. Det du, Josefin för fyra månader sen som aldrig skulle göra det här igen, det trodde du inte va.

och så önskar jag förstås att världsläget bara ska förändras, prick nu på en gång, men har tyvärr inga höga förhoppningar om det.

Vad fick dig att må bra?

Träning men det e ju skittråkigt. Mina kompisar, att jag ätit bra och regelbundet, att fotbollslandslaget tog silver i OS, min systerdotter, mina fastrar, att trivas i min lägenhet och i mitt liv och med mig själv. Min medicinering.

Vem saknade du?

Utöver dom som står mig nära som inte bor nära: ingen. 

Vad är du mest stolt över?

Att jag slutförde min film och kämpade på även när det var det VÄRSTA och TRÅKIGASTE jag gjort i hela mitt liv. Att jag pushat mig själv att göra grejer som kanske inte är så kul, men som jag mår bra av. Att jag hållit fast vid min devis att vila och fika är livet, samtidigt som jag börjat älska att träna. Att jag insåg när psykiatrin började få mig att må sämre än jag gjorde, och därför slutade tro på att dom ska hjälpa mig och försökte hjälpa mig själv. Att jag vuxit som människa och älskar mig själv med en stadig hand, att jag kan erkänna mina dåliga sidor utan att det blir katastrof inombords.

Så. Tack för allt, detta år som alla utom jag hatat. Tack för allt, shadows of echoes och ni läsare som hängt kvar efter alla månader av inga inlägg.

Tack! Vi ses.