45

Återigen står rädslan mig i halsen
rädslan för:

när han vaknade tittade han bort,
inte på mig
(titta på mig, se mig, älska mig,
släpp mig aldrig ur din blick)

rädslan för ibland kan hans tonfall vara så hårt
(eller inbillar jag mig?)
att jag faller i bitar
det är inte orden det är tonen

rädslan för vad han egentligen tycker om mig
rädslan för att han tycker som jag
att jag är jobbig dum och ful

den jävla irrationella rädslan för;
han knystar aldrig om att vilja förändra mig, viskar du behöver aldrig skämmas för mig, säger jag är väldigt kär i dig stjärnstopp, han ligger med mig även när jag inte tar bort något hår någonstans och klagar inte på det ett dugg, han ler så att hela jag smälter, när jag får så ont att jag inte kan stå gör han det bästa han kan och han gör det på ett mjukt och kärleksfullt sätt,

den jävla irrationella rädslan för:
han sa självklart när jag bad honom följa med när mitt graviditetstest ska göras eftersom jag helt enkelt inte orkar åka själv

han är min och jag är lycklig i det, i oss,
jag bara önskar att lyckan inte nödvändigtvis alltid måste innebära så mycket rädsla på samma gång.