58

Jag får inte ihop det.
Jag får inte ihop kärleken, lyckan, lättnaden:
att sova nära i tretton timmar,
hans tunga andetag mot min nacke,
kyssar över våra ryggar,
nattpratet:

- du känns så ledsen
- jag vet inte
- är du ledsen?
- det kommer så många tankar bara

- jag kan tycka synd om dig ibland
- varför det?
- för att du borde fått veta vad du gett dig in på.
- vad har jag gett mig in på?
- jag är så jäkla messed up
- du behöver inte vara messed up.. om du förstår vad jag menar.
- nej. jag förstår inte.
- du behöver inte vara messed up för om du pratar om det, med mig, så kan vi reda ut det. det kan bli lite lättare.
- mm. kanske det.
- hur kändes det när du berättade [INSERT BIG BIG BIG SECRET SOM BARA HAN VET OM]? kändes det inte lite lättare?
- nej. det kändes nödvändigt men förbannat jobbigt. det kändes tidigt och läskigt.
- men josefin, nu slipper du bära det själv.
- kanske
- du är aldrig ensam
och du är inte messed up. du är bäst.

Jag får inte ihop det med tvivlet, ensamheten, rädslorna.
Det går bara inte ihop för mig.
Jag förstår inte varför jag inte känner mig tillräckligt bekräftad, varför jag gråter av rädsla att han ska lämna mig

varför jag en gång övervägde att kanske lämna honom för att slippa bli lämnad själv

var lycklig josefin,
varför är du inte lycklig.