67

natten igen:

jag kan förstå dig josefin, jag kan förstå dina överanalyser. jag överanalyserar också. jag är en ganska avundsjuk person. inte på ett kontrollerande sätt, det får du inte tro. men förut. när jag var med henne, när vi nästan var tillsammans och hon inte ville ha ett förhållande så var det som att hon bara väntade på något bättre. och det sänkte mig under isen. och jag tog allt som tecken på att hon inte ville vara med mig för att jag var jag utan för att hon inte ville vara ensam.

hur är det nu då?

nu är jag lugn. med dig är jag lugn. du gör mig lugn.

samma natt:

jag är trygg med dig.
jag är ganska trygg med dig och det är stort för mig. det har varit så otryggt i hela mitt liv. allting har varit så otryggt. och du är trygg och jag är trygg med dig även om jag överanalyserar och inte kan vila i att det är bra. jag är trygg med dig och det är så stort.

du är så fin.

och jag tillåter mig själv att vila i lyckan, att vila i att det är bra. om än bara för stunden så vilar jag i lyckan. jag vilar i lyckan och tänker:

han är min och jag är så jävla kär och jag är hans och han är så jävla kär och vi har det så bra