Jag får inget grepp om livet just nu.
Inget grepp alls.
Jag går sönder av ingenting alls.
Faller
faller
faller
av exakt ingen anledning
känner hur mitt inre växer och blir svart och stort och tomt och jag blir yr för jag kan känna mig så olycklig och jag
vet verkligen inte varför
jag förstår inte vad som händer med mig
och jag gick in på indiska och tog ett plagg som jag knappt såg vad det var för jag behövde bara få sitta ner och gick och såg mig i spegeln och jag blir sjukare och sjukare hela tiden och
jag känner mig så olycklig för ofta
min kropp går under och jag blir så olycklig och jag vet inte varför
och jag började inse vidden av min olycklighet när jag kom på mig själv med att sluta tänka i presens. jag tänkte framåt och såg tillbaka på det som hänt (det som egentligen hände just då i den sekunden. åh svårt att förklara.)
och jag blev rädd, så jävla jävla jävla rädd för det var så det var förut
när jag var så fruktansvärt jävla ledsen att jag inte orkade leva längre, då gjorde jag så för jag orkade inte greppa verkligheten.
men sen så blir mitt hjärta lättare och jag blir lycklig istället
som om jag vore manodepressiv
jag förstår inte vad som händer med mig och jag vet inte om jag vill förstå jag vill bara att det ska ta slut. jag vill bara må bra.
och jag samlar fortfarande ihop mod för att våga ringa och be om hjälp. jag behöver hjälp.
2 kommentarer:
om du vill kan du lyfta luren och ringa mig så kan jag lyssna lite. Sen kanske det känns lättare att ringa nån annan som "är utbildad". Men jag vill lyssna om du vill prata och jag vill prata om du vill lyssna. Och även om du inte ringer (eller ringer och vill prata om annat) så älskar jag dig.
Kramar om!
jag håller också på att samla mod för att ringa det samtalet. det är så jävla svårt, ju. att det kan vara så svårt.
Skicka en kommentar