lördag 31 oktober 2009

72

Åh gode gud låt mig aldrig förlora honom
Honom och hans nattprat och hans så sårbara kom närmare på morgonen och låt det alltid vara så att han känner så här:

jag vet inte vad jag skulle göra utan dig

låt det alltid vara så för min mage, mina revben, mina handleder, HELA MIN KROPP har förvandlats till att innehålla sockerdricka, kolsyra som bubblar rakt i mitt ansikte och jag ler och ingen kan få mig att skratta såsom han kan och

och och och
jag skulle klara mig utan honom, jag vet det, det skulle gå och jag har gjort det länge och jag har klarat mig bra

men det känns som att han har tagit en plats som alltid har varit tom,
något som jag alltid har väntat på utan att riktigt veta om det

och hans armar är runt mig och hans läppar är tryckta mot min rygg och jag sluter ögonen och vilar i lyckan

vilar i lyckan

och även om vi kommer att bråka fräsa skrika saker åt varandra som vi kanske menar eller så är vi bara så rosenrasande att orden måste ut även om dom är orättvisa och även om det blir så eller om det blir så att vi gråter och säger att vi är nog inte så bra för varandra va

även om det blir så så tänker jag hålla i så länge jag kan. om det så ska vara krampaktigt och för jävla jobbigt så tänker jag hålla och:

even if you are ten goliats i'll hold, i'll hold at least your head

och

i'll be in the fire for you, i'll wait in the fire and i will hope i'm still there when you're through

men just nu
just nu är allt bra, tryggt och fint och jag sluter ögonen och låter det vara så, utan att gråta för att hans nikotinabstinens kan göra honom så svår ibland

om det blir krampaktigt och jobbigt och svårt sen så tar jag det då men nu är vi så jävla lyckliga

och jag älskar honom, jag älskar älskar älskar honom

Inga kommentarer: