108

Jag saknar honom och det är patetiskt för vi träffades i förrgår men det är okej, jag kan få vara patetisk, det kan få vara okej att sakna så länge jag vet att uppskatta det, så länge jag vet att vara tacksam för att vi får träffas så ofta.

Och jag saknar honom och vältrar mig i saknaden,
tänker på hans hår hans skratt hans händer
hur det känns i handlederna när han kysser mig i håret,
hur mitt skratt låter när han dansar sitt allra fulaste,
hans röst hans ögon
hans arm runt min bröstkorg när klockan är sent på natten och jag råkar vakna till,

jag saknar honom och vältrar mig i saknaden och vi pratar på msn och jag önskar
önskar önskar önskar att han kunde säga att
kom och hämta mig efter teatern så kan vi leka!
trots att jag är alldeles för trött för att leka så hade det varit så mycket bättre att sitta här och slösurfa om han hade suttit bredvid och övat på sina monologer eller visat mig fåniga youtubeklipp och

allt blir så mycket bättre när vi är två,
jag uppskattar ensamheten, älskar att kunna sitta i pyjamas i min säng och äta godis och titta på serier och göra precis vad jag vill,
men det är bara det att det är så mycket bättre att sitta i pyjamas och äta godis och titta på serier när han sitter bredvid, att vara två med honom är precis vad jag vill vara.