Natt,
jag har somnat en gång men vaknade och kunde inte somna om för:
jag tänker sönder sömnen
jag ligger i min smala smala smala säng i ett rum som inte tillhör mig längre, ett rum som ska bli någon annans,
en annan familj som ska installera sig i huset som varit vårt i fem jävla år medan pappa flyger till sitt nya land, sin nya stad, sin nya tidszon, sitt nya liv
och jag har så svårt att förklara ledsamheten som står mig upp i halsen när jag tänker på det här. Hur bara tanken av att ha min pappa på andra sidan jorden sliter mig itu och får mig att sluta andas.
Och jag är så förvirrad för jag förmår mig inte ens att vara arg på honom.
Jag orkar inte vara arg längre. Jag har varit så mycket arg i mitt liv att jag inte orkar längre.
Jag känner mig bara så oerhört ensam, övergiven, besviken och bortglömd,
av min egen jävla pappa
och nu är klockan tre och jag kan inte sova och det känns som att hela livet bara går sönder, krackelerar runtomkring mig och jag har ingen kontroll, jag kan inte göra något för att förändra det, hur jag än försöker kan jag inte ändra något den här gången
och jag är så ledsen och
ja,
fans jävla helvetes pissskitapa
är det enda jag har att säga som jag verkligen verkligen menar.
2 kommentarer:
Att inte kunna göra något är en så himla tung känsla.
Usch. Kram.
Din blogg är den finaste jag har läst någonsin. Du skriver alldeles fantastiskt. Jag sträckläste hela september månad och jag ville helst kommentera varenda inlägg om hur mycket du sätter ord på mina känslor. Det är synd att tiden inte räcker till för det. Jag prioriterar säkert fel, men just nu är det så mycket tentaplugg att har svårt att bokstavera.
Jag vill nog mest säga tack, för att du kommenterade så fint hos mig så att jag hittade hit. Jag hoppas att du aldrig slutar att skriva.
Skicka en kommentar