79

Att jag aldrig lär mig att gråta i magen,
att va en sån som känner nästan inget alls

och att jag aldrig kan låta bli att inte tänka på det jag absolut inte får tänka på:
vad som händer sen

sen då vi flyttar
jag till mitt universitet jag med 100% säkerhet kommer in på och han till en skola som jag inte vet vilken ännu, kanske ingen alls

om jag har tur kan det bli så att vi hamnar på samma ställe
men har jag otur så hamnar vi på olika ställen och

hur blir det då
hur blir det då
kommer vi fortfarande vara vi nästa höst
kommer han orka så länge

hur blir det hur blir det hur blir det om vi fortsätter vara vi,
om vi tar oss igenom det här satans året som inte blir alls som jag hade tänkt
gott och ont fördelar och nackdelar

men hur blir det om vi fortsätter att vara vi men hamnar på olika ställen
kommer vi att orka
kommer det att gå

jag kan inte säga att det kommer att vara han och jag forever ever ever,
för tidigt för skrämmande för stort

men jag vill att det ska vara han och jag länge länge länge
men jag ser inte längre än till nästa höst och det

skrämmer
skiten
ur mig