81

Det är något som har hänt mig, oss
och jag kan inte minnas vad det är.

Det är en stor katastrof och jag minns den inte för den är förträngd men i bakhuvet ligger den, den ligger och trycker och stör och jag

vill inte

veta vad det är. Allt jag har förträngt som kommit upp igen har fått mig att skaka, skrika rakt ut, bli apatisk,

gå sönder fullständigt,

och det som ligger och trycker nu, där i bakhuvudet,
jag vet att det är något stort, något ohanterbart, något som slet dom sista tragglande bitarna av det vi:et som var dom fyra personerna som delade efternamn och skrik helt itu,

något som ledde till katastroferna,
det är något stort och ohanterbart och jag känner det, min kropp känner det, mitt hjärta känner minnet men hjärnan stänger av för det är för stort för mig att klara och jag vill ju inte veta så jag jobbar hårt för att slippa veta men

det stör mig
det som ligger och trycker där, det stör mig,
att veta att något hänt men inte vad,
något som handlar om mig och om min bakgrund,
jag vet inte vad det är bara att det är och det stör mig

men jag vill aldrig veta vad det var
jag är för svag för att hantera det.