92

Jag vet inte säkert men det kan vara så att det är en ny fas av oss som börjat. En där jag inte gråter för att det finns en antydan till irritation i hans röst, där jag inte ältar att han inte ringer mig fjorton gånger om dagen,

en där jag insett att han vill ha mig, att han tycker om mig,
där jag känner mig fullständig trygg
där det inte är att jag intalar det för mig själv utan bara konstaterar det som jag vet är ett faktum

han och jag är ett vi för att vi båda vill det och det vi känner är ömsesidigt

även om vi råkar vakna med ryggarna mot varandra.