96

Och vi ligger och pratar på kvällen,
berättar historier om det som har hänt i oss innan vi fann varandra,
berättar om olyckor och tragik och bättre dagar och jag berättar om den gången då jag ville dö för första gången och om att vara sexton år och att börja minnas fragment ur sin barndom men inte klara av det och därför stänga av minnesfunktionen av hjärnan och han blir tyst och kysser mig på axeln och drar mig närmare sig och säger

josefin
josefin det du inte vill minnas,
du kanske..
du kanske skulle försöka minnas det och bearbeta det så att det inte kommer och slår sönder dig igen,
det skulle nog vara bra
men ta det i din takt josefin

och jag tänker det jag har velat skriva i flera år och verkligen mena det:
he loves me, he really really loves me

och jag vet att det är sant.