fredag 4 december 2009

149

JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR VISSA MÄNNISKOR ÄR SÅ SATANS JÄVLA ELAKA AV INGEN ANEDLNING ALLS

och jag förstår inte varför jag inte kan bli arg längre utan bara blir ledsen och uppgiven. Det känns som att det skulle vara lättare att skrika, hata, utagera än att sjunka ihop till en liten ledsen hög som tar till sig och inte orkar,

för när man skriker slår man det ifrån sig,
man tar det inte till sig, man vägrar tro på det som sägs men när man sjunker ihop tänker man bara att
ja så är det nog
och den där ledsamheten liksom slår hål på hjärtat. Den äter sig inåt.

1 kommentar:

Anna sa...

Det här inlägget sparar jag i word och därefter i en mapp med bra texter och för mig viktiga ord.