150

Herregud.
För fyra månader sen lånade jag ett sällskapsspel av min ömma moder, och tog det till en vän. Efter det tog jag hem det till pappa och i sinom tid tog jag det hem till mamma. För några veckor sedan hade mamma gäster och skulle spela det spelet, och upptäckte att det inte var i hyllan där det brukar stå. Dagen efter ringer hon mig, flyförbannad, och säger åt mig att jag måste sluta släpa iväg hennes saker därifrån och sen inte ge tillbaka den, jag svarade att jag HAR lämnat tillbaka det och frågar om det inte finns någon som helst möjlighet att det är hon som har tagit det någonstans och glömt det där. Det finns INGEN möjlighet till det, hon är så ordentlig och skulle aldrig göra något sådant.

Grejen är bara att jag är helt helt HELT säker på att jag har lämnat tillbaka det, men att mamma någonsin skulle kunna göra minsta lilla grej som inte är helt perfekt är ju uteslutet, och nu kräver hon att jag ska betala henne ett nytt spel. Det är förbannat jävla dyrt det där spelet, och jag är inte förbannat jävla rik, och när jag säger till henne att jag dels inte har råd och dels är stupsäker på att jag har lämnat tillbaka det så säger hon bara att "så mycket som jag betalat åt dig och gett dig så skulle du kunna göra det här för mig! Och josefin du vet ju lika väl som jag att du är slarvig och glömsk, det är inte jag så vad är troligast, att du eller jag har glömt det?"

Jag är så TRÖTT på att hon aldrig någonsin kan erkänna att hon gjort fel. Aldrig någonsin. Inte ens missuppfatta kan hon göra.

Jag blir så innerligt trött och uppgiven. Det kommer aldrig ta slut, det här. Hon gör aldrig fel, hon är ett offer. Hon kan inte ens erkänna att hon missuppfattar ibland. Inte ens det kan hon.

VARFÖR KAN MAN INTE BARA FÅ BYTA FÖRÄLDRAR