Jag tänkte skriva om i lördags. Det var natt och jag hade dansat i fyra timmar i sträck och åkte till festen mitt hjärta var på när nattklubben hade stängt. Det var natt och det var lördag och en kropp som blev trött och en klocka som tickade på och en väderlek som slog om från minusgrader till plus och regn och en kropp som slog om från helt okej till döende. Jag tänkte skriva om hur han tar hand om mig när jag blir så sjuk, att han aldrig blir villrådig utan tar mig i handen och säger nu gör vi det här. sätt ena foten framför den andra. höger, vänster, höger, vänster. snart är vi framme och du kommer inte dö, jag lovar du kommer inte dö. här har du min hand, kläm den så hårt du kan.
Hur han när vi ramlade hem klockan sex tvingade i mig två ipren och bar mig till sängen för jag sa att ett steg till kan jag inte, det går inte.
Tänkte skriva om hur mycket han älskar mig, tar hand om mig, såsom ingen annan kan,
men så igår:
Vi ser på film och han säger att ååh jag måste gå på toaletten och vi pausar filmen och jag tar datorn och internet är nere och vad gör man på en macbook när internet är nere? Photobooth.
Så jag öppnar photobooth och tänker precis börja leka med det när jag ser en film på honom och hans ex och jag kan inte,
klarar inte av att
motstå mig att titta på den. Tänker att fyfan vad jag är dum i huvet som tittar på det här men jag kan inte inte göra det. Jag måste. Tänker att gör det inte och trycker på play
och där och då går en bit av mitt hjärta inte sönder men det knäcks,
det knäcks för
han ser inte så på mig.
Jag vet att han älskar mig, jag vet att han är kär i mig men
aldrig så kär i mig som han var i henne och det
knäcker mig
det knäcker mig för han kunde inte sluta se på henne,
kysste henne så innerligt
så mycket kärlek i blicken
och det jobbigaste av allt när hon sa nånting och han lutade sig fram och kysste henne på kinden så fyllt av kärlek och ömhet och jag vill ha dig föralltid
jag vet om att han inte känner så för henne nu men
han känner inte så för mig heller,
mig som han borde känna så för han gör inte det
och jag har ett enormt behov att bli älskad mest mest mest och
dagen efter vaknar jag klockan sju med ångest som får mig att sluta andas och
han vaknar också av den och ber mig,
ber mig att berätta vad det är och jag säger att
jag kan inte förlåt men jag kan inte
och som genom ett under somnar jag om och vi vaknar några timmar senare och han ber mig igen att
snälla bara säg vad det är
men jag förmår mig inte att säga någonting och jag går sönder. Jag går sönder.
3 kommentarer:
Oj. Herregud vilken klump i magen du just gav mig. För du har satt ord på mitt liv. Det där är ju jag. Det är ju precis exakt sådär jag känner men inte kan få ur mig på ett vettigt sätt. Tack ändå, det var fint skrivet.
Menmenmen. Sådant där är så dumt. Åh. Osäkerheten. Men du, är du säker på att du inte bara antar?
Jag är glad att min pojke inte hade något seriöst alls innan mig, så att jag inte skulle bli rädd och osäker och börja jämföra. Det är ju så lätt gjort.
och när jag på en fest pratade med en kompis som är tillsammans med en av hans närmaste vänner och hon sa
men josefin han har aldrig varit såhär tidigare, aldrig. han vill ju ha med dig överallt och han ser på dig med så himla mycket kärlek. jag vet att han tycker jättemycket om dig
och jag förstår det inte,
det är så svårförstått men samtidigt så självklart att det är så det är
att han är min och jag är hans och att han är så satans kär i mig i mig i mig och
att han verkligen, verkligen, verkligen älskar mig.
... Snälla, låt dig vara lycklig med honom.
Skicka en kommentar