225

Jag får inte ur mig några ord, ingenting känns rätt
allt känns så satans svårt och oöverkomligt och om tre dagar är pappa på väg mot sitt nya liv,
ett liv där jag inte får plats, ett liv där jag inte finns och jag

orkar inte tänka men jag tänker hela tiden, orkar ingenting, vill bara bli omhållen. Bara det.

2010 har varit i en och en halv månad och jag vill bara må bra, jag skulle ju må bra men samtidigt känns det som att jag givit upp för

jag har ingen aning om hur man gör när man mår bra. Jag vet inte hur det känns.