226

FAST SAMTIDIGT jag skrattar ju från hjärtat, jag blir ju glad, jag är inte bara bottenlöst ledsen hela tiden men hela tiden maler det:

ledsamheten längst inne, den som följer mig var jag än flyr,
men jag vet inte,

kanske kan man inte kräva mer av livet att man skrattar från hjärtat ibland och är glad ibland men jag önskar mig att få vara lugn, att få känna frid,

det är det jag längtar efter, jag kräver ingen eufori eller långvarig lycka,
jag vill bara ha frid och få vara lugn i hjärtat,

SAMTIDIGT undrar jag om jag inte är lugn i hjärtat ibland, med honom kanske, med mina närmaste vänner kanske,

kanske mår jag bra, kanske är jag bara så satans negativ och gnällig att jag inte förstår att må bra trots att jag har det ganska bra på alla sätt förutom familj och kroppen som har en kronisk sjukdom,
kanske bara önskar jag mig för mycket, tänker sönder allt som är bra och hindrar mig därmed från att må bra,

jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte.

Vill bara bli omhållen.