242

lördag kväll, fest och hon är där,
hon som är hans ex, hon som krossade hans hjärta som ingen annan har gjort och han:

sitter bredvid henne hela kvällen, pratar med henne om saker jag inte förstår, interna samtalsämnen från när dom var ett vi och jag försöker slå mig in, försöker vara trevlig men när han säger åt henne att komma med honom ut och röka och inte bjuder med någon annan, då orkar jag inte riktigt och går lite sönder men repar mig och tänker att jag är löjlig och vi åker till krogen där han blir pissfull och där och då hatar jag alkohol och han ringer henne och ber om skjuts hem så hon skjutsar hem oss och i bilen:

han som lovordar henne, nästan oavbrutet pratar han om hur bra hon är och vi kommer hem och jag går in och hulkar och gråter och

jag vet inte riktigt varför det kommer åt mig så jävla mycket, förstår inte varför för det är ju inte som att jag får för mig att han är kär i henne och när han pratar om saker han gjort och ska göra pratar han om ett Vi och det vi:et är han och jag men jag går ändå sönder för

det är som att när hon kommer så bara släpper han allt och jag kan inte släppa känslan av att han aldrig, aldrig skulle se på mig som han fortfarande ser på henne och det

tar sönder mig och när det är natt och hemma och jag förklarar precis hur det var, precis hur jag kände och han kastas mellan att förtvivlat be om förlåtelse och att inte förstå alls vad jag menar och tycka att jag överreagerar och tar saker ur luften och

ja, visst överreagerade jag lite men jag blir så TRÖTT av att vara beskedlig och trevlig och härlig mot henne och hon tittar inte ens på mig, hon bara tittar bort och för att hon ska svara på nånting jag säger krävs det att han upprepar det och jag bara orkar inte försöka och jag orkar inte att han ställer sig på hennes sida och tittar med en öm blick på henne,

jag orkar inte det och det går inte att komma fram till honom och han säger att han inte förstår, att det enda han vet är att han älskar mig och visst är det fint, men jag vill ha en vettig förklaring, vill ha ett jävla samtal men det går inte, kommer inte fram så jag stoppar om honom och mitt i all ledsam ilska känner jag en sån kärlek till honom,

stoppar om honom och säger att jag älskar honom för jag älskar honom och sen somnar jag med besvikelse i hjärtat och

det gör så ont just nu,
vi råkar skava lite men

jag älskar honom genom det. Jag kommer älska honom genom vartenda skav.