257

Han kan alla mina kartor utantill. Han vet hur jag ser ut när jag tänker och han känner i sitt hjärta när mitt hjärta blir kallt, tungt och ledset. Han vet hur jag reagerar och han vet hur jag resonerar. Han kan titta på mig och i samma stund som hans blick når mig vet han precis vad jag tänker, känner, tycker. När jag är orolig på nätterna håller han stadigt om mig trots att han får ont i axlarna av att ligga på samma sätt en hel natt. Allt han sjunger handlar om mig.

Och trots att mitt hjärta är sprängfyllt av all den kärlek han så konstant ger mig lyckas det ändå alltid rymmas oro. Oro att han inte ska orka, oro att kärleken ska ta slut, oro att vi ska gå egna vägar istället för att gå tillsammans. Oro som håller mig vaken på nätterna. Oro samtidigt som han kysser mig och säger josefin jag kommer att vara kär i dig tills du dör. Oro när han besviket berättar att hans gravida syster planerar att ta namnet vi vill ha på vårt framtida barn. Oro, oro, oro.

Jag orkar inte vara orolig längre.