måndag 12 april 2010

281

Ja, det är så bra just nu och jag tänker på januari, februari och alla månader innan då jag bara DÖTT,
då allt har känts så svart och när jag tänker på det är det så osannolikt att jag inte är lika bottenlöst ledsen, så konstigt att livet faktiskt känns helt överkomligt just nu,

att allt det som står ivägen går att klättra över,
att jag kan klara av att sakna min pappa, att jag kan klara av att dö så fort jag går innanför dörren i det som borde vara mitt hemma, att jag kan klara av min kropp som bara blir sämre hela tiden, att jag kan klara av det där som sliter ut mitt hjärta,

jag kan orka att sätta tillbaka det,
jag kan det jag klarar livet jag är till och med ganska

bra

och ett avslut kommer och det är det bästa avslutet i hela mitt liv, det är ett avslut som betyder frihet, som betyder att en börda dog för att aldrig återuppstå, en börda som inneburit så mycket ångest och stress och jag och några av mina finaste vänner dricker för många glas vin för att fira mig och sen dansar vi oss svettiga,

vi dansar med våra hjärtan begravda i varandras famnar, vi dansar det fulaste vi kan och min fina vän där långt uppe i norr sms-frågar hur jag mår och jag skriver i versaler att DET ÄR SÅ JÄVLA BRA för allt är så bra, allt är så underbart, så fint och fantastiskt och

kvällen blir natt och natten blir sen och nattklubben stänger och någon skjutsar mig hem till mitt hjärta och vi har allsång till 90-talshit på vägen dit och när jag kommer hem dricker vi öl och pratar om varandra och han ler och säger du är så vacker, du är så vacker överallt, inuti och utanpå, du är så vacker och

några dagar går och vi vågar slutligen uttala det vi väntat på så länge:
vintern dog, den gjorde verkligen det och vi överlevde, vi överlevde och han stryker mig över kinden och vi lyssnar på vårlåtar och putsar skor och läser böcker och pussas och sitter i solen och det är vår och vi överlevde och han säger nånting om att det var jobbigt där i vintras och jag kan känna tyngden över bröstet, minns den så tydligt och ler så stort när jag inser att jag jagade bort den, jag lyckades,

jag kan, jag kan allt

och mitt hjärta slår utan att sprängas till bitar.

3 kommentarer:

Elin sa...

åh vad jag blir så himla glad för dig! så så så glad av att läsa det här. ta hand om dig och pussa mycket på din man, det är du värd!

Hanna sa...

Jag har gått in här via mobilen under mitt påsklov och hela jag har jublat över att du mår så bra. Jag blir så glad!
JAG BLIR SÅ HIMLA GLAD!
Kära, kära du vad skönt att du mår bättre. Puss!

emma sa...

fy fan, fan, fan, fan vad fint. även fast mitt liv är svart så smittade din glädje av sig.