alltså. jag vet inte hur jag ska formulera mig riktigt men jag vet hur det känns. jag hade också den där stora kärleken som jag inte kunde leva utan och när han lämnade mig från en dag till en annan kunde jag inte andas, inte äta, inte sova. jag tappade 6 kilo på tre veckor och grät konstant i säkert 6 månader. i skolan, på bussar, hemma, överallt.
det tog 18 månader att komma över honom och nu är jag lycklig. med någon annan. det som aldrig trodde skulle gå. och jag tror mig minnas att du läst hos mig förr, men jag vet inte om du gör det nu? hela min historia finns där - så vill du läsa om någon annans kamp (och överlevnad) kan du mejla till mig så kan jag bjuda in dig. eller skriva ett mejl. eller om du vill så skriver jag ner alltalltallt här.
så, nu hoppas jag att det ska funka. och var inte oroliga, kommer inte utnyttja den informationen på något som helst vis. i arkivet är det från 30 december 2008 som gäller när det handlar om rikspuckot aka "mitt livs kärlek". så absurt.
Jag hittade din blogg av en slump. Läste de första inläggen men kände snabbt att jag kände igen mig så mycket att jag var tvungen att läsa från början. Under två dagar har jag sträck-läst från inlägg nummer 1. Det du skriver är om är delvis så himla mig och delvis så skrämmande att jag inte kan förstå hur du orkar. Du skriver växelvis att du inte är stark, jag skulle vilja kallade det bullshit. Du är starkare än någon jag någonsin känt eller läst om. Och det du skrivit om nu det sista skrämmer mig så jävla mycket. Det du och han hade verkar ha varit så mycket, mycket starkare än det jag och min pojkvän har, och håller inte ni, ja då håller nog fan inte vi heller.
4 kommentarer:
alltså. jag vet inte hur jag ska formulera mig riktigt men jag vet hur det känns. jag hade också den där stora kärleken som jag inte kunde leva utan och när han lämnade mig från en dag till en annan kunde jag inte andas, inte äta, inte sova. jag tappade 6 kilo på tre veckor och grät konstant i säkert 6 månader. i skolan, på bussar, hemma, överallt.
det tog 18 månader att komma över honom och nu är jag lycklig. med någon annan. det som aldrig trodde skulle gå. och jag tror mig minnas att du läst hos mig förr, men jag vet inte om du gör det nu? hela min historia finns där - så vill du läsa om någon annans kamp (och överlevnad) kan du mejla till mig så kan jag bjuda in dig. eller skriva ett mejl. eller om du vill så skriver jag ner alltalltallt här.
om du vill läsa alltså.
stora varma kramar
(elinsafdal@hotmail.com)
så, nu hoppas jag att det ska funka. och var inte oroliga, kommer inte utnyttja den informationen på något som helst vis. i arkivet är det från 30 december 2008 som gäller när det handlar om rikspuckot aka "mitt livs kärlek". så absurt.
Jag hittade din blogg av en slump. Läste de första inläggen men kände snabbt att jag kände igen mig så mycket att jag var tvungen att läsa från början. Under två dagar har jag sträck-läst från inlägg nummer 1. Det du skriver är om är delvis så himla mig och delvis så skrämmande att jag inte kan förstå hur du orkar. Du skriver växelvis att du inte är stark, jag skulle vilja kallade det bullshit. Du är starkare än någon jag någonsin känt eller läst om. Och det du skrivit om nu det sista skrämmer mig så jävla mycket. Det du och han hade verkar ha varit så mycket, mycket starkare än det jag och min pojkvän har, och håller inte ni, ja då håller nog fan inte vi heller.
S
åh. tack. tacktacktack. du vet inte hur mycket det betyder.
och så är det ju inte. alla par är olika. jag förstår inte riktigt vad som hänt mig och m, men det behöver inte hända er.
kram
Skicka en kommentar