377

Jag sover hos dig, på din nåder. Rör dig fast jag inte får, borde:
önskar att jag bara drömt alltihop, att det var en vanlig söndag, för nu väntar samma nätter mig som väntar alla,
utan dig är alla kalla:
långa nätter utan sömn.

Den här stan tillhör dig, alla gator hånar mig och
mina tårar bygger din stad. Jag vet att allt är för sent, men alla filmer, alla böcker handlar om dig, alla ryggar är
din rygg

och det jag bryr mig om nu är att du ligger vaken ända in i gryningen, att du när regnet slår mot fönstret ser det:
hur smutsigt livet blivit.

Och det jag bryr mig om nu är att se, som i slow-motion, hur du går sönder inuti:
så som jag gjorde nyss, igår, förra veckan. Det jag bryr mig om är att någon ska ge upp om dig såsom du givit upp om mig, att du ska kämpa för någon som vägrar kämpa tillbaka:

att du ska se den andra sidan, min sida. Att du då ska förstå och:

att du då kallar på mig,
även om jag inte kommer tillbaks till dig.

(omarbetning av h. hellströms kärlek är ett brev skickat tusen gånger och markus krunegårds samma nätter väntar alla)