onsdag 3 november 2010

383

jag förstår inte hur man kan gå från att dela allt till och med rakhyvel prick allt allt allt har vi delat
till att bara ge upp
till att leta nytt boende
till att säga jag vill inte mer
jag förstår inte hur man kan ge upp alla kramar all kärlek alla samtal all tröst det gemensamma livet

för en känsla att något är fel, för tre dåliga veckor,
jag förstår inte hur man kan vara så sinnessjukt svag att man

efter många månader med en känsla av att vara konstant nykär bara ger upp allt det bra, att man säger jag är tacksam men det blir inte mer

jag förstår inte hur man kan fatta ett så drastiskt beslut så fort

jag vet att jag är värd mer än såhär, vet att jag är värd att kämpa för, vet att vi är värda att kämpa för men

jag kommer aldrig någonsin förstå hur man kan vara så inåthelvete svag att man bara stänger ögonen och säger

det här blir bättre

Inga kommentarer: