382

Jag önskar att det var lättare.

Att man kunde gå fram till någon och säga

hej, alldeles nyss gick mitt hjärta sönder helt och ibland tror jag att jag ska dö för jag vet inte hur jag ska andas utan honom. jag orkar inte vara ensam, kan inte du hjälpa mig att vara det? kan inte du sitta bredvid mig i soffan och äta chips och hångla lite och sova nära? jag lovar att raka benen och ge dig one-liners som får dig att skratta. kan inte jag snälla få sitta under din arm, kan du inte tycka om mig lite även om jag bara kommer till dig för att slippa ensamheten? jag är duktig på att hångla, kan ge referenser på det, och jag är tillräckligt snygg för att räknas som kap. jag behöver hjälp med att ta mig igenom det här, vill du vara den som hjälper mig?

Jag önskar att man bara kunde göra så, och att den man frågade nickade. Att man fick stilla ensamhetsångesten med att dra fingrarna genom någons hår, att man fick hångla för att komma över den man hånglade med senast, att man fick sova nära i någons armar, inte för armarnas skull utan för att slippa sova ensam. Att man fick ha betydelselöst sex bara för att det som betyder något gör för ont. Att jag kunde ge mig själv till någon bara för att ta mig från honom.

Jag önskar att det var så enkelt.

(Någon frivillig förresten? Jag är snygg, lyhörd, gillar både att gå ut och dansa benen av mig och att titta på tv. Jag är smart och jag kan vara rolig ibland om man har min humor. Jag klär mig ganska fint. Jag har ett världsligt samvete. Jag har drömmar och jag är duktig på det jag gör. Vill bara ha någon att dela ensamheten med. Krav på dig: att du inte är ett svin, att du är någorlunda snygg, att du är bra på att hångla och mottaglig för kritik om du inte är det, att du gillar att sova nära, att du är snäll mot människor. I övrigt inga krav.)