onsdag 17 november 2010

412 (precis, precis såhär)

"Jag vaknar, det är sommarsol utanför, fast det är vinter,
Vad störigt det är när solen hela tiden går i moln, det går inte
jag känner glad idag. Vad skönt det kan vara att bo själv.
att sova när det är klarsken och mörker om vartannat. Jag går
Det är precis lika städat som när jag somnade, och det är
upp. Lägenheten är tyst som vanligt. Jag vänder mig om.
ingen som tagit sista mjölken. På fredag är det fest och
Sängen är stökig på vänstra sidan och perfekt bäddad på
det ska bli roligt att få flirta lite. Jag måste se om den där
högra. Sjukt att jag fortfarande ligger och trycker på min sida,
söta killen fortfarande är intresserad av mig, som det
han har inte bott här på snart två månader. På många sätt har
verkade. Fan, jag börjar få värsta magmusklerna! Jag
jag vant mig vid att bo ensam, men ändå finns saker som den
kanske ska springa maraton i år igen – om jag tränar
här. Jag vägrar flytta mig närmare mot mitten, då får ju M inte
ordentligt borde jag hinna komma i form till Berlin
plats. Gud, vad jag saknar honom! Jag tänker på honom hela
Marathon i september. Och idag längtar jag till
tiden, han fattas mig jämt. Jag vill inte acceptera att han är
sommaren. En månad ska jag resa bort, själv. Nu är snart
borta, det kan inte sluta såhär. Jag vill inte ha någon av de
all sorgen borta, jag tänker så sällan på honom. Det här
där andra som väntar, jag vill ha honom. Han är i mitt hjärta,
var nyttigt, men nu är det snart över. Såklart ska vi inte
han äger det. Jag kan ju inte slita mig, fast jag har försökt.
vara tillsammans. Vi är ju alldeles för olika. Och synd för
Vi är gjorda för varandra, jag vet det. Vi liknar
honom att han inte fattade vad han har med mig. Synd
varandra på så många sätt, och om vi bara kan bli lite mer
för honom att han tackar nej till det bästa sex han
avslappnade i vår kärlek, om vi kan ignorera att han är bränd
någonsin kommer att ha, synd för honom att han ger
och jag är bränd, då är vi ju bäst för varandra. Han är min jag
upp en hel karriär som xxxxxxxxxxxx, som han kunde
är hans, för evigt. Aldrig kommer jag att svika honom eller han
fått med mig. Tråkigt att han inte vågar mig. Jag
mig, det är ju så det är. Och vi har ju all framtid tillsammans,
är krävande, men han skulle få ett spännande liv med
vi ska ju göra xxxxxx ihop. Och vi ska bilda familj. Alla jular
mig. Det här fixar jag ju lätt som en plätt. Så snart
ska vi vara tillsammans. Snart bankar han på dörren, han
jag är redo kommer jag att träffa den stora kärleken. Jag
står därute med blommor i handen och han ber om förlåtelse
såg ju det den där natten. Jag kommer att träffa
och han säger att han inte kan leva utan mig och han har
någon som kan mäta sig med mig, någon som utmanar
bestämt sig och han kommer inte att acceptera att jag säger
mig och respekterar mig. Åh, det är lätt att andas!
nej. Inte kan det vara slut, jag kan inte andas."

Inga kommentarer: