397

åtta tretti, sms

Jag har sagt allt till anna så du vet. Vi ska vara kompisar. Du betyder för mycket för mig. Kram

- Vad bra, m. Men det handlar inte bara om att jag är sårad utan att jag tror att det är bra för dig, att du behöver det. Var ska du bo? Kram

- Jag ska prata med internatet på skolan och berätta min situation. Så kanske jag kan få något ganska snabbt. Tills vidare har anna en maddras jag kan sova på. Stavas det madrass? Tack för att du bryr dig. Lyssna på en låt, autisterna - ibland vänner. Förlåt för allt.

- Hör av dig. Tack för allt. Jag kan inte förlåta dig än..men jag hoppas att det kommer. Jag..jag älskar dig. Efter allt och trots allt. Jag älskar dig och hatar att förlora dig.

- Jag kan bara säga detsamma. Jag vet att det kommer ta ett tag, men det får det göra. Jag hatar att förlora dig. Jag älskar dig.

och i mig:

tänds hoppet,

hoppet om inte nu men kanske sen,

hoppet om att bygga upp oss igen, inte nu men kanske sen,

hoppet om att få tillbaka honom, inte bara ha en relation utan relationen som var menad för oss (ja, jag tror fortfarande att vi är menade, att vi är rätt. Jag tror att man får flera rätt i livet. Jag tror fortfarande att om han bara hade kunnat kämpa hade vi varit föralltid),

och jag vill ju inte ha hopp,

jag vill inte det för hoppet om att det här ska fixa sig kommer bara skada mig i längden, men jag älskar honom så mycket. Jag älskar honom så oupphörligt. Jag avskyr personen han varit i oktober och november, men jag älskar honom.

Jag älskar honom, jag saknar honom.