437

och vi ligger i min säng och mina läppar är såriga, dom går sönder av allt hånglande och det

suger till i bröstet för helt plötsligt, jag minns inte vad vi pratade om och jag minns ingenting, minns bara detta:

vi ligger i min säng och lägenheten är liksom en egen värld, det som pågår där utanför rör inte oss vi bara:

brottas kittlas bygger kojor hånglar hånglar hånglar klappar på varandra ligger nära som i en hög, han kallar mig lilla tiger och

jag minns inte om det är ljust eller mörkt i världen utanför lägenheten, minns inte om det är lördag eller söndag, minns ingenting men:

det suger till i bröstet och flimrar i huvudet och magen byts ut och jag:

faller

faller

faller

för honom.